Naturgodis

Vad kunde bli mer skånskt?
Eller, när jag tänker på det, vara mer svenskt?
Raps mot blå himmel, en gök i mellanlagren.

Senare, på kvällen, en bock som försöker gömma sig i skogens skugga.
Inga dåliga tider vi lever i.

Lite av varje

Ett smakprov på senaste veckans bildmässiga fångster.
Det har förvisso varit bittert kallt, på sina håll med inslag av snö. Men det är ljus canvas, inte snötäckt mark på några av bilderna.
Sista bilden är solen redan långt under trädlinjen, ljus sipprar fram mellan kronorna.

Från parning till dunboll...

...tar det inte lång tid. Kanske tur för planeten att vi människor inte är lika snabba.

Helt oemotståndligt resultat blev det i alla fall här. Redan sticker de små på egna uppdrag en lite bit bort från föräldrarna. När fara hotar är de väldigt snabba att fly tillbaka dit, gömma sig under vuxna vingar.

Gjord utan ord

I dessa tider...

Förmodat nyfödda gässlingar på väg mot vattnet. Nä, inte var de ensamma, inte. Men jag kämpade vilt med fotograferingsvinklarna för att isolera ungar från föräldrar.

Ur samma gäng.
Föräldrarna är vaksamma, men inte oroade över min person. Bäst att inte störa genom att hålla avståndet. De små dunbollarna möter snart betydligt värre faror.

Svart och vit

I samma träd.
Kämpar om samma föda. Likt två boxare inför matchen spänner de blicken i varandra. Knappast
ömmande känslor strålar ut.
Sköt du ditt så lämnar jag dig ifred. Väpnat stillestånd. Eller bara nästan.

Kväll i skogen

För det mesta går damerna för sig själva, herrar likaså.
Rådjuren kanske är de som sällskapar minst sällan med varandra, åtminstone i mina hemtrakter.
Nå, de här två verkade ha haft en skön slummer -  tätt vilande mot varandra -  tills jag stötte på dem.

Medan kameran arbetar stannar de lugnt kvar i sin lega. Bocken verkar mest nyfiken. Plötsligt reser sig båda.

Ooops.
En till gentleman kommer ut ur skuggorna, mellan mig och motiv. Snabbt fokusskifte och där, där fick jag några bättre bilder.
Det var en magisk kväll för några veckor sen. Nästan som de kunde bli förr om åren.

Stork är stork är stork

De riktigt stora är tillbaka. Antingen de nu släppts ut ur hägn eller om migrationen fungerat som tänkt. Kanske lite av varje är det som gäller.
Stolt spejar storken ut över sina hemmarker. Möjligen ägare till boet inte så långt bort, Välfödd blir den i ängarnas översvämningar med rikligt av föda. Förhoppningsvis även dess planerade avkommor.

-Nä nu, j...

-Hon gjorde vad för något, sa du??!

Klonerna anfaller!

Ursäkta.
De här fina fåglarna var varken kloner eller aggressiva. Bara i min fantasi efter ha sett för mycket amerikansk film.

Däremot orädda och/eller hungriga ville de gärna ta sig fram mot sjökanten där den härliga maten växer...

Äntligen där.