Vitkindade, överallt vitkindade...

... i ett gigantiskt uppflog på ängarna häromdagen.
Med på bild bara en del av totalen. Jag ville få med kyrkan i bakgrunden och fick anpassa kameravinkeln efter det.

Har för mig att dessa fåglar är fredade. Knappast på skåningarnas begäran...
Situationen blir ungefär lika komisk som vid sjön Tåkern där ett gammalt anslag uppmanar skådare att inte störa (grå-)gässen i onödan (!). Uppenbart höll man på den tiden styvt på förbudet med tanke på hur det idag ser ut där ( och här ).

Japp, det är denna tid nu...

...eller rättare sagt från förra veckan.
Åkergrodorna leker och kväker för fulla muggar i dammarna omkring.

Ser rätt coola ut, tycker jag.

Därtill lättfotograferade. Alltid ett plus på min lista. Attityd i kubik hade de redan. Blå färgfläckar signalerar parningslust.

På väg mot rätt håll (?)

Så här i ruskvädret som råder kan man söka tröst ur tidigare värmeperioder. Som från sköna juli månad i bilden ovan. Haren trivdes bra, där i gräsets lyster. Gjorde säkert fotografen också. Trots att han fått lägga sig på mage.

En kanske annorlunda badbild? Jakmor svalkar sig i hettan som rådde.

Råbocken poserade fint bland ängsblommorna. Undrar om den uppskattar omgivningens skönhet? Eller han kanske bara intresserade sig för skönheter bland råvilt? Bilden från augusti så det ligger i tiden...

Mer i tiden närliggande för snart sjuder det av ungar lite överallt. Detta var innan rovdjursattacker decimerat styrkan till bara en eller två.

I år hoppas jag äntligen få fota bra bild på göken. Den syns till på ungefär samma plats år efter år, men, men. Helst vill jag få en flygbild där både fågel och fotograf är med på noterna. Och på rätt avstånd, från rätt håll. I rätt ljus. Kanske jag får vänta några år till...

Bilderna, från 2015 års arkiv, har aldrig varit publicerade.

Skogen, viltet

Skogen var fortfarande mörk och tung. Så här sista dagarna i mars ville vintern inte riktigt ännu släppa taget.
Sena timmen hjälpte såklart till.
De två unga doven stod en bit bort, förhöll sig avvaktande. För dem är skogsridån livlinan, har inget alls med mörker eller tungsinne att göra.

Samma kväll. Ett helt gäng reste nervöst på sig efter i godan ro ha legat på marken.
Vita pälsen gör att de upptäcks på lååångt håll. Men inte heller det bryr sig doven om, de tänker nog inte så.
Med skogen som skydd nöjde de sig med att flytta 100 meter bort. Fortfarande upptäckbara. Men i deras värld säkra.

Om ett & annat

Jag vill inte blanda in för mycket av politik i denna blogg. Men noterar med tillfredsställelse att gripandet av troliga förövare gick snabbt, mycket snabbt t o m. Hoppas nu rätt personer sitter där de ska. I finkan. Gärna för resten av livet.

Nå, en fiskmås livade ytterligare upp vardagen. Som enda artist på den scen jag valt för dagen. Fågeln surrade runt, runt. Kanske den hann med att njuta av sin egen spegelbild? Hedras i alla fall med fotografi på denna plats.

2017-04-07

Fruktansvärda scener utspelas i Huvudstaden.
Mänsklighet känns bortblåst, ondskan satt ( bokstavligen ) i förarsätet.
Om de som uträttar denna kriminalitet ser ner på oss, är rädda för oss för vårt sätt att leva, eller rent av är avundsjuka för resultat vi åstadkommit?
Svåra (?) frågor som aldrig tycks bli intressanta nog att lösa.
Vem?
Hur?
Sällan varför!

Våren fortskrider...(4 och 5 )

Nä, det gick inte alls som det var tänkt för hanen.

Han fick, med sänkt gard, lov att passera bakom. Bättre lycka nästa gång !

Hur ska det gå den här gången då?

Med fint grässtrå i näbben gör han honan sin kur. Hon ser uppspelt ut...

...för att inte säga kär. De gnider sina fina, långa näbbar mot varandra, gillar uppenbart varandras närhet. De gillande inte stararna som flera gånger kördes bort under romansen.
Jag önskar paret all lycka.

Sista dagen i mars...

... och redan siktades kärrhöken smyga runt vassruggarna. Här ovan vatten med skogsridån på andra sidan sjön som mörk bakgrund. Medan solen sken på fågeln, som hälsade den en kär bekant välkommen tillbaka.

En till.
Något annorlunda vingställning. Samma fantastiska glimt från det där gula rovfågelsögat.

Storken har kommit...

I strålande solsken gick ett par storkar helt nära vägen. Sitter man bara kvar i bilen verkar de inte störas nämnvärt. Eftermiddag och sidljus och god dag, god dag på dig, fotografen.

Uppslukade av födosöket fick jag ett par minuter för mig själv att studera dessa fina fåglar. Det framgår förmodligen av märkningen om dessa är uppfödda, svenska individer eller "självimporterade". Det verkar som storken är välkommen vart den än väljer att slå sig ner. Inte har det väl med skrock att göra?
Bilderna från mitten av förra månaden.

Två saker

För det första detta : På min fågelmatnings absolut sista, döende dagar tidigare i veckan landade ffg detta år en ringduva. Eller rättare sagt de var två ringduvor som landade för att stilla sina matbehov. Ute på landet där jag bor händer detta bara sällan.

Som om detta inte var nog noterades dagen därpå en liten sparv. Bakifrån märkvärdigt likt alla de gråsparvar som redan finns, syntes den kila omkring på marken. När den vänt sig mot mig igenkändes den som järnsparv. För den arten hade jag en gång tidigare sett - och fotograferat. Förvisso den gången i skogsmiljö.

Så till sak nummer två.

På ett fält modell större upptäcktes sent på kvällen livfulla rörelser, knappt skönjbara för blotta ögat. I sökaren med 500:at påskruvat gick det bättre. Tre rådjur, två bockar och en get, rusade vilt fram och tillbaka . Här ser vi den äldre bocken komma mot fotografen.

Resterande bilder visar upp vådlig aktion som berättar att det som sker är viktigt eller roligt för de inblandade. Möjligen övar herrarna inför kommande brunst? Eller bara en släng allmän våryra, vem vet?