Sista dagen i mars...

... och redan siktades kärrhöken smyga runt vassruggarna. Här ovan vatten med skogsridån på andra sidan sjön som mörk bakgrund. Medan solen sken på fågeln, som hälsade den en kär bekant välkommen tillbaka.

En till.
Något annorlunda vingställning. Samma fantastiska glimt från det där gula rovfågelsögat.

Storken har kommit...

I strålande solsken gick ett par storkar helt nära vägen. Sitter man bara kvar i bilen verkar de inte störas nämnvärt. Eftermiddag och sidljus och god dag, god dag på dig, fotografen.

Uppslukade av födosöket fick jag ett par minuter för mig själv att studera dessa fina fåglar. Det framgår förmodligen av märkningen om dessa är uppfödda, svenska individer eller "självimporterade". Det verkar som storken är välkommen vart den än väljer att slå sig ner. Inte har det väl med skrock att göra?
Bilderna från mitten av förra månaden.

Två saker

För det första detta : På min fågelmatnings absolut sista, döende dagar tidigare i veckan landade ffg detta år en ringduva. Eller rättare sagt de var två ringduvor som landade för att stilla sina matbehov. Ute på landet där jag bor händer detta bara sällan.

Som om detta inte var nog noterades dagen därpå en liten sparv. Bakifrån märkvärdigt likt alla de gråsparvar som redan finns, syntes den kila omkring på marken. När den vänt sig mot mig igenkändes den som järnsparv. För den arten hade jag en gång tidigare sett - och fotograferat. Förvisso den gången i skogsmiljö.

Så till sak nummer två.

På ett fält modell större upptäcktes sent på kvällen livfulla rörelser, knappt skönjbara för blotta ögat. I sökaren med 500:at påskruvat gick det bättre. Tre rådjur, två bockar och en get, rusade vilt fram och tillbaka . Här ser vi den äldre bocken komma mot fotografen.

Resterande bilder visar upp vådlig aktion som berättar att det som sker är viktigt eller roligt för de inblandade. Möjligen övar herrarna inför kommande brunst? Eller bara en släng allmän våryra, vem vet?

Våren fortskrider...(3) Eller hur en gentleman inte går tillväga.

-Spana in sån snygg tjej!

--Wow, blygt slår hon ner blicken.

-Ha, ha. Det gamla nonchalera - mig tricket. Det har jag sett många gånger förr.

-Se hit! Se så snygg jag är!

-Eller hur?

Uppvakta damer är aldrig lätt. Var det ett för tidigt försök? Eller föll hon för hans charm?
Fortsättning följer.

Medflyga

Hur skulle det kännas att flyga med fåglar? I TV-programmen bjuds man ibland på aptitretande upplevelser där man väl filmat via drakflygare. Så häftiga grejor blir svårt för stillbildsfotografen att återge. Ovan som flygande gäss brukar se ut på bild.

Eller så här.

Eller....

Eller...

Men här, i sista fotot,  känner jag lite av storslagenheten när ett par tusen vitkindade flyger iväg. Det lilla utrymmet något till vänster och ner. Där finns plats för den fågel som just upptäckt det. Bäst den skyndar på innan det imaginära hålet täppts till av någon annan.

Gässen flög rakt emot mig och bara strax över. Under de sekunderna hör man inget annat. Absolut inget annat. Himlen förmörkas, synintrycket är överväldigande.

Nere vid lilla sjön...

...ffg i år. Solsken, som kan ses. Men blåste ruggigt kallt. Förutom kring det lilla avsnitt svanen simmade runt i. Den gillade mikroklimatet här, simmade ända fram till plattformskanten och började beta. Alldeles för nära för att kunna fotograferas.

 Likt skepp glider de fram på vattenytan, bevakar sina revir. Skulle någon rival komma för nära betyder det kompromisslös attack.

Ett par sångsvanar lyfte. Kanske på väg norrut? Den ene ser ut ha svårt hålla långa halsen på plats. Svanen har väl aldrig riktigt kvalificerat till min favoritlista. Men i startögonblicket, när vingarna smattrar mot vattenytan så det hörs över hela sjön, då utgör de en fin tavla. Flyger de sen nära förbi är det inte så illa det heller.

Vitkindade

Av flertalet lantbrukare hatade. Av andra människor nonchalerade. Som mat till havsörn dock uppskattad har jag själv sett. Därtill vacker flykt. Även i olika vingpositioner som i bilden ovan. Ja, det finns en del att säga om vitkindade gäss.

Jag tycker de har ett sött ansikte och vackert "färgschema"; här är ju mest svart och vitt. I klunga blir de mäktiga. När lite större grupper flyger lågt över bilen/gömslet vaggar karossen till.  Det kan vara god idé att dessförinnan ha vevat upp sidorutorna...

Med attityd

Bred stans, blicken fästad rakt fram. Jag är inte rädd för någon!
Nja, det är den nog, sånglärkan. Men den gör sig på bild, den lille tuffingen.

En annan fågel som överraskar. Vi är många som fått lära känna den skräniga sidan av dess läten. Men nu vet jag mer. I lugn och ro kan den producera riktigt melodiska tongångar. Mätt och belåten kuttrar nötskrikan på. Det var en fin dag därute i skogen och det hjälpte förmodligen till.

Våren fortskrider... (2)

... och tofsvipornas spel fortsätter vår berättelse. Först testar man varandras lust att leka

...sen kappkör man för fulla spjäll en kort, knyckig färd i luftrummet

...för att avsluta passet med närkontakt. Först i absolut sista ögonblicket väjer de undan.
Jag tror de har hjärtligt roligt. Om det bara är förövningar till det riktiga parningsspelet eller detta redan kommit igång, får andra mer kunniga än jag avgöra.

Våren fortskrider... (1)

På ängarna råder nu full rulle. Det inmutas, hotas, bortkörs, försvaras, charmas och skvättes omkring vatten å det vildaste. Gravand mikrosekund innan plasket.

Samma här. Med en viss, viktig skillnad. Spoven på bild avancerar mot lockande mål.

Touchdown!
Fortsättning följer.