En arg en (3)

Då och då händer det. Du känner med det sjätte sinne vi inte lär ha. Mitt inne i skogen, eller kanske i vassbältet du just vandrar igenom. Du är iakttagen, men kan inte själv nagla fast den iakttagande. Denna känsla har vi alla säkert varit med om. En eller flera gånger.

På väg mot gömslet. Såg redan på håll svanarna ligga på grässtranden, bakom insynsskyddet. Hann därför i god tid förbereda skottet. Framme vid utkiksgluggen var kamerainställningarna klara, bara lotsa in utrustningen genom hålet. Fångar in motivet i sökaren, fokuserar och...

Bang!! Kaboom!! Känner min blick studsa ut ur sökaren.

Denna gång är det solklart. Ingen tvekan vem som observerar vem

Den något magsura blicken träffar mitt i solar plexus. Bang, igen!

Signalen är övertydlig. Hit men inte längre!

Hade jag tagit ett steg till vet ingen om dessa rader någonsin blivit skrivna....

Härskaren?

Blåmesen blir - naturligtvis - en favorit framför kameran.
Lättfotograferade, vackra, lustiga, kaxiga, modiga. Inte många människor kan matcha de egenskaperna...

I åtminstone mina ögon verkar de gärna ikläda sig rollen som Härskare över Habitatet. Även om däri ryms många fler och större fåglar. - Landade det inte just en nötskrika på min gren? Lugn, den är snart borta. Jag sitter kvar i orubbat bo!

Bildsekvens Glada

Läste nånstans att röd glada utsetts till årets rovfågel. Kommer inte ihåg i vilket sammanhang eller publikation. Men för mig har arten varit årets rovfågel ända sen jag började fotografera fåglar på allvar.
.

Här gör sig en beredd att lyfta. Blicken är stenhårt koncentrerad liksom klorna hårt förankrade mot grenen.

Än håller den emot....

...liksom här bråkdelen av sekunden senare...

Äntligen iväg!

Duktiga flygare som de är behöver de ändå rejäl frigång neråt. För initialt tappar de snabbt höjd. Har tyvärr fått erfara detta IRL; En ormvråk kastade sig ut från trädet vid vägen och hamnade mitt i vindrutan, ett fall på säkert tre meter. Men det gick bra den gången, tror jag. Hittade ingen fågel, skadad eller ej.
Bildserien från februari månad.

Vill helst inte fotograferas nu, men...

Lite luggslitna, ja.
Vinterpälsen ska bort så djuren är just nu inte utseendemässigt optimerade till det yttre. Men när de anstränger sig går det fortfarande att få hyggliga bilder.

Här har de tagit betäckning bakom ett naturligt utkikshål i vegetationen. Hade det inte varit för de inramande granarna hade djuren istället säkert stuckit på en gång. Men bakom "skyddet" stannade de snällt kvar, lät mig ta mina bilder och sen försvann jag ur deras tillvaro. För ett tag, åtminstone.

Det var sen eftermiddag, försvinnande ljus i blandskogen rådde och kameran fick något ansträngas för att pressa fram bilden.

Grrrr...(2)

Först måste jag få avreagera mig.
Varför måste människor - ett förvisso ytterst fåtal - så tanklöst förstöra för andra?!
Efter att idag väntat ut fågellivet på ängarna hade jag till slut en flock storspovar på någorlunda fotograferingsbart avstånd. Vad händer då?

Jo, den svarta bilen stannar intill min. Ut stiger en äldre herre, kikaren i hand. Han hade väl tänkt sig kika på samma flock, som nu istället skingrades i alla riktningar. Jag sitter 20 meter bort och svär tyst. Nej, det gör jag inte. Jag svär högt.
Varför i himmelns namn kunde han inte suttit kvar i sin bil och kikat på fåglarna som då förmodligen stannat kvar??  Förhoppningsvis inser personen att detta är fel opus operandi.

Vilket för mig till dagens lilla ämne. En vårfågel, var det utlovat. Ett gott vårtecken likaså.

Fantastiskt vad de kan hålla koll. Gårdagens premiärfotografering av storspov ägde rum ett år plus två dagar sen förra våren. Hur bär de sig åt? Det sägs av jägare att dagen innan en fast jaktdag töms skogen på skjutbart vilt... Kanske ett försök släta över sin dåliga jaktlycka, men uns av sanning kan nog finnas där ändå. Något slags kalender ingår i djurs mentala utrustning. Mycket bättre designad funktion än min egen...

Nå, den ensamma fågeln avbildades på långt håll. Idag var de alltså redan minst 7-8 individer som jag kunde se. Deras underbara sjungande sätter ens sinnen i behaglig vibration.
Nya arter på ängarna varje dag, nästan. Idag skedand, fru & herre. Livet leker.

Vad är detta?

Någon som ledning av dessa urusla Iphonebilder kan säga vad som pågår här?

En trälåda c:a 80 cm lång ur vars kortsida två elkablar sticker ut. På trädet nån manick i plastpåse. Från denna två trådar fastbuntade med de två, parallella blå repen. Repen i sin tur är fästade mot stolpar, en på var sida bäcken. C:a 25 cm ovan vattenytan.

Hålla betesdjur borta?, Paddlare? Större simfågel? Eller driver grejorna - antar det finns bilbatteri i trälådan - andra saker som kameror utplacerade lite varstans i närheten?

Om någon har svaret eller bara sett liknande anläggning skulle jag vara intresserad att få veta mera.
Bara nyfiken, det är allt.

Ingen skylt informerar om aktiviteten eller av vem/varför anläggningen satts upp.

Den som väntar får se...

Knappt har man fått in tofsviporna i sökaren så kommer nästa vår- och försommarart (härnere) in i siktet. Vad det kan ha varit för fågel får läsarna tålmodigt vänta och se. Bilderna blir klara ikväll/natt och kan visas från och med morgondagens inlägg. Nu blir väl alla kolossalt nyfikna?

Vipan ovan promenerade för några dagar sen försiktigt fram längs dikeskanten. Sen tyckte den att nu är det dags att vila lite. Efter bara några ögonblick tröttnade den så på det - eller tröttnade den på mig, kanske - och är fångad just när lyftet påbörjats. En härlig uppvisning av sina fint metallskimrande fjäderpennor följde på köpet.

Nära i skogen

Fått grymma närbilder på större spetten på sistone. Den här är beskuren på sidorna.

Samma här. Knappt fågeln fick plats på höjden. Ändå har jag flyttat fokuspunkten så mycket det gick. Men det här är som bekant ett lyxproblem...

När vintern rasat ut...

...kan det ibland verka som skogens större djur drar en kollektiv, lättnadens suck : Vi gjorde det! Klarade oss igenom denna vinter oxå.

Alls inte ovanligt se större, rent av mycket stora församlingar hjortvilt samlas på styckena för att äta upp sig. Främst tänker jag på dovhjort, men som framgår gäller detta i någon mån även för rådjur. Utanför bild t.v. fanns mer djur som inte kom med (trots långt avstånd och bara moderat teleoptik påskruvad).

I sena eftermiddagens släpljus funderar granna bockar på nästa steg. Ignorera eller fly? Ässschh, bondens späda plantor smakar för gott, vi stannar ett tag till...

Tar plats

Gässen sviker sällan och här kommer ett par ytterligare bilder.

Tagna senaste veckan. Fåglar som gjorda för kamerans fokusering.