Från min trädgård, genom fönstret

Mörkret som råder fördärvar flesta möjligheter till vettig fotografering för mig.
När tillfälle väl kommer gäller att vara beredd...
Här har fasanen Frasse besökt mig. Detta inträffade igår eftermiddag. Fram med kameran, men vad xxxx nu??! Sotsvart i sökaren. Full bländare gav ISO 17000 och ändå inte bättre än den 1/160 s som renderade fågeln på alla andra bilder i serien utom denna i rörelseoskärpa.

Jo. de knycker på på huvudet, skjuter halsen fram och tillbaka förvånansvärt snabbt. Kräver nog 1/500s eller eller snabbare för att man ska känna sig någorlunda säker på resultatet. Så blev denna inte heller någon toppenbild. Men kul att försöka.

Stjärnmodell

En av signaturfåglarna i mitt närområde. Närmare redogörelse för just denna fotograferingssituationen har tidigare redovisats här.
Tilläggas kan att senare har bonden omarrangerat ensilagelagringen som nu står utan balvagn. Utan möjlighet att flytta sig mellan den och rundbalar verkar stället inte längre så lockande. I alla fall har jag inte sett röken av glada på senare tid. Så tanklöst av ägaren...:)
Årets mörkaste dagar är nu. Ska bli skönt med ljusare dagar framöver. För de kommer väl??

Klang & jubel!

Tackar ödmjukast, sa bloggägaren.
Deerhunters har nu uppnått över ärevördiga 100000 visningar. Fantastiskt att ni fortfarande är med och tillsammans siktar vi väl på 200000?

Jag firar tilldragelsen med denna stare från ängarna. Tagna för någon vecka sen, kan man nästan tro att bilderna istället härrör sig från sommaren som gått. Om detta är framtidens klimatmelodi är det på både gott och ont. Jag får se fler fåglar, nya arter och kanske andra istället försvinner. Men de gäng starar som drar fram i stora moln av 100-tals individer verkar bestämt sig : Vi flytt int! Och då är det bara att hoppas på fortsatt blidväder. För snart är första flyttfåglarna ju tillbaka, redan om några månader.

Knappast riktig vinter

De små dunbollarna har det inte helt lätt nu. Trots värmebölja på 10 plusgrader mitt i vintern så blåser och regnar det istället. Finns inget annat att göra än att borra ner huvudet, uthärda och i alla fall ha full tillgång till Deerhunters eminenta utfodringsstation. Bara en sån sak.

Så här kommer det enligt prognoserna att se ut framöver, även på julaftonen. Inte mycket till julstämning, kanske. Men vi måste alla klara det ändå.

Gåtfullt

Klövar från rådjur upphängda 3 meter upp i ett träd.
Mer behöver kanske inte tilläggas.

Tålamod, tålamod

Säger ju sig själv att de - fåglarna - precis som vi helst undviker titta direkt in i solen. Därför har den vänt ryggen till mig, ormvråken.
Så där står jag med fin fågel men inget ansikte. Väntar. Väntar. Väntar ett tag till. Och se! Till sist blev nyfikenheten för stor, fågeln vrider nacken sådär 130 grader. Bara för att undersöka lilla mig. Slutaren viner, kameran gör sitt jobb och en ytterligare bild går till samlingarna!

Tripp,trapp,trull

Ängarnas dominant utan konkurrens denna vinter.
Häromdagen kunde de räknas i tusental.
Gör dem inte till sämre sort. Även om de är bönders mardröm.
Något betalas tillbaka genom gödsling av de marker de uppehåller sig på. Jag tror det var på fjärde greenen, Falsterbo GK. Äntligen låg bollen säkrad, 2 puttar och så kunde man andas ut. Bara för att finna puttlinjen fullständigt blockerad av de vitkindades spillning...Lyxproblem, såklart. Men i alla fall en illustration av gödselmängden. Måste kanske upplevas för att förstås.
Bilden från tidigare i höstas. Rådslag tycks pågå.

Den gamle på grenen

Nä. har ingen susning om ålder eller ens kön. Men vill gärna tro att det är samma individ jag fotograferat på denna gren åtskilliga gånger. En äldre herre tillbaka på "sin" parkbänk. Idag ackompanjerad av tarantel på ryggen...

Mitt på dagen + en kvart

Ljusare än så här blev det aldrig denna bistra decemberdag i förra veckan.
Gråtrist eller inte. Rovfåglarna måste ha mat oavsett. Här en havsörn som slagit något. Troligtvis en hare raskt på väg till sälla jaktmarkerna. Som vanligt flitigt uppvaktad av kråkor fick örnen, med en del av bytet i klorna, flera gånger flytta på sig. För örnen utgör väl de här fåglarna en veritabel pest. Säkert stryker det med en eller annan för närgången kråka. Men gratis är som bekant bäst och de släpper aldrig örn med byte så länge chans till skrovmål finns. Inte ens efter den förintande blick rovfågeln på bild uppvisar.

Taget på ansenligt avstånd. De här rovfåglarna tycks verkligen måna om sin trygghet och väljer   matplatsen mitt på fälten, långt, långt borta från uppvaktande fotografer.

Blir det enklare nu?

Har tagit del av ny, eller snarare uppdaterad programvara. Känner väl igen mönstret : För varje gång detta inträffar, blir dynamiken i råfilskonverteringen något, lite bättre. En välsignelse för fotografen som gärna gör fåglar i flykt. Problemet - nu talar jag exponeringsmässigt - är ju fågelns undersida mot ljus himmel.

Här har jag haft gott spelrum i efterbearbetningen. Kunnat kosta på mig att tona ner skuggpartier något. Vilken lyx!
Jag tror inte för ett ögonblick att naturfotografer varit programutvecklarnas mål. Men juste att deras ansträngningar i så hög grad underlättat för mig. Tackar ödmjukast!
Fågeln ovan fotograferades i bra förhållanden. Inget går upp mot Moder Naturs ljussättningar. När hon är på det humöret, vill säga.