Närgånget

Inte så mycket händer på fotograferingsfronten just nu. Kanske vinden håller fåglarna nere, utom synhåll.
Men en grönfink lyckades jag sensorisera häromdagen. Spanade efter annat vilt när den satte sig i trädet, helt nära. Efter lite digital zoomning blev detta resultatet :

Tyvärr gör det lilla formatet och Bloggers överföringstjänst inte skärpan rättvisa. Men det blev rätt hyfsat ändå, tycker jag.

Stormtankar

Det värsta med stormar är att ibland - läs någon enstaka gång - blir huset strömlöst. Som igår kväll. Redan före kl 21. Vad gör man då, då när normal läggningstid är många timmar senare och det knakar och brakar överallt?

Herr och fru Deerhunter ?

Tja, man kan drömma tillbaka om gångna tider. När man just träffat sin blivande fru, när man var ung och stark. När man var ett ensamt par, som individerna på bilden. Livet lekte, även om smärre bekymmer fanns även då, såklart. Men de kunde alltid skjutas upp eller man hade förmågan att direktlösa dem på stället.
Så kan tankarna flyga. Plötsligt blixtrar det till, lampor tändes. Strömmen återvänder. Ahhh, kanske livet just nu inte är så dumt ändå. Gör mina vanliga saker, lägger mig vid tvåtiden. Sover som en stock. Vaknar upp till lite blåst. Men sol. Ja, just det. Sol. Härligt! Strax ska jag ut och fotografera något. Livet leker...

Oväder kommer in

Håll dig fast, lilla fågel!
Inatt väntas stormvindar och regn. Igen. Antar att någon funktion har väl alla oväder att fylla.

Bilden från mitten av Oktober. Mitt i den fantastiska höst vi hade. Inte utan man längtar tillbaka. Eller till nästa?

Fågeln med guldbyxorna (2)

Här är den igen, gråhägern i gyllene ljus. Och så direkt till det mest fantastiska : Bilderna i serien är fotograferade på skilda dagar! I Skåne och vintertid. Bara en sån sak...
Normalt flyktbenägen som få tyckte väl den här individen att den satt bra bakom grenverket, inne i sitt "gömsle". Men solljuset penetrerade och frilade obarmhärtigt fågeln där den med spotfokus lätt kunde fiskas fram i skärpa. 1-0 till fotografen.

Flygglada!

Hade turen på min sida där jag stod i fågeltornet härom veckan.
Tur? Ja, verkligen. Ser en ormvråk flyga upp i närheten, klättrar upp och - istället kommer denna glada framflygandes. Som på beställning.

Eftersom det blåste emot stod den praktiskt taget stilla i luften och utgjorde ett lätt mål. Gick väl att fotografera på tusendelen. Särskilt blyg var den inte heller, bilden bara moderat beskuren.

Fjällvråk!

Idag dimma & sol på samma gång, riktigt häftigt.
Just hemkommen från födelsedagsfirandet. Frugan hälsar och tackar för fina kommentarer!
Så tillbaka till arkivet och fjällvråken-som-satte-sig-på-stolpe-mitt-framför-ögonen-på-mig.
Så var det ; körde fram mot bron, fågeln satt på räcket och flydde till stolpen sexti meter bort och var sen hur snäll som helst.

En gnutta sol bländade fågeln, blänkte till i ögat. Kanske den tyckte jag var mest irriterande, kanske inte. Det blåste kraftigt och mitt motiv kämpade för att hålla sig kvar. Det finns - som väl är -gott om klor att borra sig fast med...

Stare och födelsedag!

Kommer ihåg att vi förra vintern förde en diskussion huruvida stararna övervintrade i hemtrakterna eller inte. Den här bilden togs igår, 24 november. En individ ur en större flock. Vi får se hur länge nöjet varar.
Grattis till min kära hustru som fyller jämt idag. Hur många jämt har jag glömt bort...

Fågeln med guldbyxorna

Eftersom bara en dags undantag rådde från tråkvädret, passar jag på att visa gråhägern som igår flög in i gyllene ljus. Fina förhållanden rådde och på ett enda dygn hade åtminstone delvis sjön frusit igen. Så jag önskar flera av dessa tillfällen. Snälla!?

Fotograferad i nutid

 Härliga vinterdag! 3 minusgrader, strålande sol, vitt omkring en men ingen blåst. Händer mig  högst en handfull dagar varje år. Men var är alla soldyrkande djur? Ett magert resultat rent fotografiskt blev resultatet.

Så vi vänder oss till arkivet. Till ljuva September som alltid producerar. En prydlig 12-taggare dyker upp och sviiisch sitter han fast på bloggen. Alla som sett dessa djur i rörelse kan känna rytmen; hur överkropp och huvud knappt rör sig medan benen till synes ansträngningslöst propellrar fram den stora kroppen.

Misstänksamt sniffar han av luften. Något oönskat finns i närheten och denne oönskade är såklart jag själv. Men än så länge måste man ju vara på plats fysiskt, annars inga bilder. I framtiden kanske man sätter sig vid datorn, skickar upp en drönare och timmen senare framkallar man  mängder av lyckade fotografier. Vet inte om jag skulle nappa på det...

Lärkfalk

Från den gamla goda tiden, som inte ligger så långt bakom oss. Bara några månader tillbaka. Ljuset räckte gott och väl för att fånga de supersnabba, juvenila jägarna. I dagens läge är det mer sittande fågel som gäller. Utomhus yr snön och ger visst ljustillskott men BIF:ar är hart när omöjliga att göra. De är charmiga, falkarna. Så säkra i sin snabba flykt att ungdomarna inte sällan vill ta en närmre titt.

Charmknutte I

Charmknutte II