Höst 2014

Bilden ljuger. Det var mycket mörkare i verkligheten och regnet föll oavbrutet ner på kamerautrustningen. Jobbade i skift : Ut i rusket 5-10 minuter, sen tillbaka till gömslet. Torkade torrt, väntade. Som vanligt lockar hannen på att fotograferas.

Så här ett försök att motbalansera det förhållandet. Passade på att beskära lite hårdare för att understryka den viljeinriktningen.
Fotograferingsplats Tåkern. Följer min semestersjös öden och äventyr på webben. Där stod nyligen att 57 havsörnar siktats. Under en och samma dag. Där skulle man varit...

Med varma vibrationer

Från tidigare i veckan då vädret uppenbart var tjänligt. Konstigt, ingen sådan hågkomst alls. Nå. Glöm bildens brist på estetiska kvalitéer för en sekund. För mig var det bara så ovanligt att se två havsörnar på samma lilla staketpinne. Från avstånd 400 + m . Ja, samma pinne som visats vid annat tillfälle.

Och den här från samma dag kom ut som vore det sommartider. Med någon dragning åt pastellfärg, kanske. Livet vid sjön levde upp för en dag. Måtte det inte dröja länge till nästa tillfälle.

Upptäcktsresande?

Den här unge knölsvanen prövade inte bara att testa vingarna. Den simmade oxå på okarterat vatten. Nämligen översvämningen jag tidigare berättat om. På bild glider den elegant över kohagens bete och har inga problem med det.

Det var sen eftermiddag, ljuset sviktade. Jag sitter på den överspolade vägen, mitt i nybildade sjön. Och det började snöa. Kylan trängde in i kroppen. Svanen verkade inte ha problem med det heller.

Med tjusarlock

Hittade rovfågeln på en stolpe längs den lilla vägen. De kommer fram nu och försöker förena nytta med nöje. Jaha? Jo, skönt att vila sig mot stolpen. Samtidigt hoppas den nog på att trafiken ska göra en del av matjobbet.

Förra årets våghals som lät sig fotograferas på 15 meters avstånd eller mindre, har inte visat upp sig än. Hoppas verkligen den ormvråken finns kvar i trakterna.

Någon som vill gissa?

Från juni. Detta måste väl vara unge av gärdsmyg?
700 mm brännvidd, full öppning och 1/60 s. Skogen är mörk även mitt på sommaren...

Sköna september!

Från i början av denna månad. Minns denna fantastiska höst med sommartemperaturer och utan de vanliga skyfallen. Med termometern på över 10 grader kunde man bekvämt stiga upp riktigt tidigt om morgonen för att fotografera hjort och senare fågel. En klar höjdpunkt under året.

Men här är det eftermiddag när juvenile sparvhökens och mina vägar korsades. Jag tror detta fotografi togs nere vid sjön där rovfåglarna gärna följer strandlinjen i födosöket. Eller kanske den bara glider fram genom luftlagren för det känns härligt att flyga. En beklämmande strandsatt figur med teleobjektivet upp står därnere. Honom kan jag muntra upp!

Innanför bekvämlighetszonen

Gråhägern är alltid vaksam. Med sin fantastiska syn registreras allt omgivande och det gäller såklart oxå fotografer. "Mina" fåglar lyfter alltid - läs 999/1000 - när avståndet oss emellan blir kort. Men denna satt kvar.

Kanske det berodde på bilen jag mötte som redan skickat den till väders en gång. Kanske något annat. Men igår fick jag denna nästan helt obeskurna bild till skänks av fru Fortuna. Nu borde detaljerna framträda ordentligt, minns jag att jag tänkte. Men ljusnivån är låg och ISO-talet högt. Så det blev som det blev. Även i webutförandet kan i alla fall halsens dunighet anas och det är åtminstone något.

Planerar för framtiden?

Från en kvällspromenad runt vattenverket. Hind med kalv uppehåller sig i brunstområdet. Lågt stående septembersol lyser upp fonden medan djuren ställt sig i skuggan.

Kommer alla ihåg höstens värme? Såklart alla gör. Mängder av knott gör sin sak som bilden visar, medan de större djuren pustar ut i resterna av dagens hetta. Snart går hinden handjuren till mötes och förhoppningsvis resulterar besöket i nya små sprittande kalvar till senvåren.

Ett skott genom fönstret

Sparris på kvällsbesök. Den här gången nöjde han sig med att sitta på staketet och titta på de små godsakerna som tagit till flykten, satt oåtkomliga och varningspipande långt in i spirean. Till nästa år ska jag försöka klippa ner växterna bakom staketet innan fåglarna kommer fram...
Så inte den bästa bilden jag visat upp här. Men jag är rätt nöjd ändå. 420 mm brännvidd, frihandstaget på 1/25 s. Inte knivskarpt, men här hade inget stativ i världen hjälpt mig. Få fåglar sitter ju stilla så lång tid. Grannens fönsterljusstake fick bidra med lite myskaraktär i fonden.

Med flera perspektiv

Nytt år - nya friska tag. Friskt, ja. Hårda vindar blåser och det ska tydligen bestå några dar framöver. Sen - kanske dags för lite gott vinterväder? Vore verkligen behövligt med tanke på det allt tunnare bildarkivet.

Här en bild från den helt översvämmade ån jag berättade om. Perspektivet är lågt, jag sitter ned, vattnet flödar runt mig. Storskrakehonan har klättrat upp på högsta delen av åbrinken och det hjälper förstås till att förstärka intrycket av ett objektivet riktat uppåt. Med blicken skarpt fokuserad framför sig upplever nog fågeln det myckna vattnet inte så mycket som nackdel, utan fastmer som bättre fisketillfälle än innan. Det bör ju vara lättare fånga inneslutna fiskar på grunt vatten? Dessa är tåliga fåglar. Snö och kyla spelar nog ingen större roll i deras liv så länge öppet vatten finns att tillgå. Ingen större risk att detta strömvatten transformeras till is...