Skimrande godmodighet!

Här kommer ett par frejdiga grisar och gör din dag! I alla fall tycker jag att de ser godmodiga ut, utan att vilja testa på så mycket närmre håll... Idag behövs nämligen lite glädje. Har haft den där torsdagen med fint väder som slösades bort på ointressanta saker som till slut inte gick att få i mål och därför fick plockas ner så allt slutar som början. Suck. Bättre drag under galoschen en annan dag, kanske.

Skräpbilder(3)

Tekniskt misslyckade fotografiska upptagningar kan stå upp på egna, andra meriter. Här blev exponeringstiden alldeles för lång pga att operatören inte ställt om kameran sedan skjutningen dan innan.

Tyst höst

Ja, en liten travesti på Rachel Carson´s miljöomtumlande Tyst Vår för länge sen. Många fågellokaler har med migrationen nu tömts på ljud. Bilden ovan kan få symbolisera den rörelsen bort från oss. Det var annars flera gånger man under året föresatt sig komma hem med hjortbilder och istället fick hela minneskort fyllda med fågel. Inte så längre. Har dock legat lite i träning för örnfoto; hade det inte kunnat bli en godsak för denna blogg! På hjortsidan hade jag hoppats på dovhjortsbrunsten, men den vill ännu inte riktigt fotografiskt manifestera sig. Jag hör dem men de vill vara ifred, än så länge i alla fall.

Tillsammans

Kvällen bjöd på fint ljus, sakta på väg ner mot marken. Därtill begynnande dimma som svepte in landskapet i vackert grått. M a o perfekt läge för hjortfotografering. Och, se! Två dovspetshjortar gjorde sällskap på skogens gator och poserade villigt för sin bild. Tackar, tackar!

Alla dessa stolpar!

En bra sak. Stolparna kan vara fotografens bäste vän, som illustreras här. Tänk att de tillverkats av någon någonstans för att sluta som stöd för en fågelbild. Kvantmekanik, någon?

All denna vegetation!

En sak blir inte mindre aktuellt för att den diskuterats tidigare. Som jag ser det skulle livet kunnat föras till oanande höjder utan dessa fotografiska icke-objekt. Och nu talar jag inte om Kurre, utan grenarna. På höjden och tvärsen. Alltid på fel ställe. Ovanstående foton är nästan på dagen årsgamla. Inte nog med att slyet förstör för ekorren att kunna visa upp sin bästa sida. De är oxå de senaste jag tagit på dessa djur. Tragiskt, för jag har alltid gillat dessa små banditgnagare. Trädråttor, som de kallas bland incognicenti. Hade gärna sett en utfodringsplats hemma, men eftersom huset står intill vägen skulle det nog bara medverka till att arten decimeras än mer. Vad gör man?

Kommer ni ihåg?

För ett år sedan hade vi redan fått ta emot första snön. Än så länge pekar det mot grönvinter. Blir lite sugen när jag ser på denna bild, minnet av alla j-a snöskottningar tycks redan ha utsuddats. Är övertygad om att för viltet är snö bättre än isskorpa. Isvägar är i alla fall min värsta nemesis. Har ni köpt isbroddar än?

Usch!(2)

En del människor är ouppfostrade. De fotograferar vilt 15 dar om året och vill då ha hela upplevelsen för sig själv. Trots att brunstfältet är stort som tio fotbollsplaner. Ett säkert tecken på förfallet är att dessa figurer aldrig visar upp sina bilder. Som skattkartor hålls de inlåsta i små skrin för att aldrig offentliggöras. Jag skrev ett tidigare inlägg om fotografers trevlighet. Nu har jag lärt mig att svarta får finns i de finaste familjer.
Med detta sagt säger vi adjö till kronhjortsbrunsten och hoppas på ett lika fint skådespel nu när det är dags för dovviltet. Ungtupparna ovan kommer förhoppningsvis tillbaka nästa år. Kanske möter de då mindre mänsklig aggressivitet i slaget om bästa busken att huka sig bakom!

Usch!

Fotografiskt helt otjänligt väder idag så jag försöker muntra upp mig själv med lite sommarminnen från i år.

Känsla av hedendom!

Några skrattar kanske, men människor från förr höll hjorten som symbol för fruktsamhet, mystik och läkekonst. Stadsmänniskor idag har kanske förlorat detta tänkande och då betyder dessa bilder förmodligen inget alls. Alltid för- och historiskt intresserad kan jag känna dessa vibbar. Och fotograferar därefter.