Bild utan ord (2)

Fotografera = skriva med ljus

Ljus. En hare. Liten gräsplätt vid väg. Mer komplicerat behöver det inte bli.

Solnedgång i fågelriket

Jag kan inte påminna mig om att ha tidigare visat upp solnedgångar, så här kommer den första och det lär dröja till nästa. När ni själva övar på detta titta inte in i sökaren när objektivet sveper förbi solen. Det gjorde jag. Läxan lärd.
Under säsongen som gått har fåglar fotograferats på alla lediga dagar och jag känner mig mycket nöjd med detta lärlingsår. Nu när landskapet töms på flyttfåglar avser jag att för nästa vår-höstperiod i bloggen visa upp mer fågel. Det är helt enkelt kul att fotografera fåglar!

Bild utan ord (1)

Vad man gör när det regnar

Jo, först tar man bilden tidig morgon när det inte regnade lika mycket. Under regnstormen som senare drog in skapas ny bild i sagodjurserien. Så varsågoda, hoppas ni oxå känner markens fuktigt uppstigande ångor.

Vimmel av fåglar...

...denna vackra höst i hemtrakterna. Här väljer jag att visa några kärrsnäppor från Fågelriket. Bilderna tagna från bil. Det blir på så sätt lite mer bekvämt att fota fåglar jämfört med hjort.

Till synes rofullt promenerande

Men så är det ju inte alls. Även om omgivningarna ter sig paradisiska nog. Han söker istället upp hindar som kanske betar, skymda av buskagen. Detta handjur är en magnifik 14-taggare. Han har varit i slagsmål om hindarnas gunst, man kan se några skadade utskott i längst upp i kronan. Han marscherar med kraftfulla kliv och lämnar ingen möjlighet oprövad. Förmodligen omedveten om att i buskarna gömmer sig oxå fotograferna som kurar bakom sina kamouflage för att sno åt sig en närbild eller två. Den typ av spaningsarbete lämnas till medhjälpare eller åt hindarna. Det var en fantastisk morgon. Jag säger som jag brukar när jag gått därifrån; Tack, skogen!

Dynamisk hare!

Knappt den kom med i bilden men i alla fall ett annorlunda porträtt.

Presentation av mitt tornfalkspar!

Dessa två har jag haft flera trevliga träffar med i sommar. Stationära kring ett enda stort fält återfinner man dem ofta i luftrummet eller på en pinne. Förhoppningsvis vänjer de sig vid mig (och min hund) och man kanske kan komma närmre inpå vid framtida tillfällen.

Big guns are out!

Se upp därute! Förmodligen skulle man - om någon nu allvarligt funderar längs dessa banor - kunna stoppa in en hel arm i det där gapet. Tur då att de saknar framtänder. Dvs de saknar framtänder i överkäken, som en läsare påpassligt meddelat mig. Som de jättar de är verkar de kompensera sin storlek med godmodighet. Det är bra så.