Som start på nya året...

...en förvånad dovhjort som hastigt tittar upp under måltiden. Detta exemplar måste av pälsfläckarna att döma ha ägnat sig åt en riktig matorgie; han verkar ju ha rullat sig i maten. Kanske en sund yttring om man är duktigt hungrig hjort.

Gott nytt år!

Äntligen har vädret möjliggjort fotograferande. Dessa bilder är dock några dagar gamla, men får duga som nyårshälsning från mig. Ljuset dessa dagar innan ovädret var fantastiskt, naturen likaså visade upp sin bästa sida. Det är härligt att vara fotograf!

Välväxta

Nej, det ni ser här är inte vilken blottlagd kulle som helst. Kullen är i själva verket ett mindre berg av - ni gissade det, morötter! En hård vinter som denna är det tacksamt att djuren stödutfodras. Efter bara ett par dar var kullen decimerad till en plätt, utdistribuerad i naturen som den blev. 1 vecka senare fanns säkert inte en morot kvar. Så är också djuren i "min" skog som regel i mycket gott hull. Bifogar oxå en stämningsbild som visar att kronvilt i förhållande till råvilt verkligen är välväxta.

Bilder sköna att titta på...

...när snöstormen ryter runt husknutarna. Skåningarna upplever just nu en av de värsta julhögtiderna på många år. Än så länge har större vägar varit farbara, jag har kunnat jobba. Men ge sig in i eländig skogsmark känns just nu inte - låt oss säga adekvat. Så räkna inte med nytagna bilder på ett tag.

Skogsbrand?

Inte alls. Detta är en vanlig solnedgång i min förtrollande skog. Känns som ett privilegium att få vistas ute på platser som denna. Frisk luft, god hälsa och bra bilder. Vad kan en människa mer begära?

Inte så elegant, kanske

Ungefär så här bör konstnärer före 1800-talets mitt trott att också hästar snabbmarscherade, den s.k flygande galoppstilen. Kameran ljuger inte, också i verkligheten är dovets rörelsemönster liksom knyckigt, men undan går det ändå. Inga bilder idag, det snöar och blåser i Skåne. Klass 1-varning, minsann. Bättre hålla sig hemma då.

Bild utan text

Imorgon ska jag ut och fotografera. Förväntningar ligger på 6-8 minusgrader och 7 sekundmeters iskall nordan. Härligt, härligt. Eller hur?

Så sorgligt

Häromdagen hittade jag den här lille stackaren. Låg helt nära vägen, andades men var sjuk och eller kraftigt medtagen. Den hade något sorts rivmärken på ryggen, kanske den försökt krypa under en taggtråd? Efter ha tagit ett par bilder gick jag därifrån. Återkom efter ett par dar och fann inget annat spår än den snöfria legan. Jag är optimist och hoppas den klarade sig. Men förnuftet talar annat språk.

Matdags, igen

Redan innan första snön dumpit ner blev det åter dags för stödutfodring. Mycket populärt bland djuren, vågar jag nog påstå. Bocken ovan har hela munnen full med morot. Medan jag sakta närmade mig passade han på att plocka i sig så mycket han kunde innan det var dags att sjappa. Som synes bjöd han in mig på armlängds avstånd (OK, lite överdrivet) innan han tyckte privatsfären överträtts.

Det skjuter på...

Ibland är det praktiskt att få lite hjälp från vännerna i skogen själva. Den store med den välutrustade kronan längst bak i bilden var vänlig nog att puffa på sin hjord mot mig och han tog lite senare hjälp från hjorten till vänster i bilden. Och jag bjöds på ett utsökt fototillfälle.