Inte alls. Detta är en vanlig solnedgång i min förtrollande skog. Känns som ett privilegium att få vistas ute på platser som denna. Frisk luft, god hälsa och bra bilder. Vad kan en människa mer begära?
Ungefär så här bör konstnärer före 1800-talets mitt trott att också hästar snabbmarscherade, den s.k flygande galoppstilen. Kameran ljuger inte, också i verkligheten är dovets rörelsemönster liksom knyckigt, men undan går det ändå. Inga bilder idag, det snöar och blåser i Skåne. Klass 1-varning, minsann. Bättre hålla sig hemma då.
Häromdagen hittade jag den här lille stackaren. Låg helt nära vägen, andades men var sjuk och eller kraftigt medtagen. Den hade något sorts rivmärken på ryggen, kanske den försökt krypa under en taggtråd? Efter ha tagit ett par bilder gick jag därifrån. Återkom efter ett par dar och fann inget annat spår än den snöfria legan. Jag är optimist och hoppas den klarade sig. Men förnuftet talar annat språk.
Redan innan första snön dumpit ner blev det åter dags för stödutfodring. Mycket populärt bland djuren, vågar jag nog påstå. Bocken ovan har hela munnen full med morot. Medan jag sakta närmade mig passade han på att plocka i sig så mycket han kunde innan det var dags att sjappa. Som synes bjöd han in mig på armlängds avstånd (OK, lite överdrivet) innan han tyckte privatsfären överträtts.
Ibland är det praktiskt att få lite hjälp från vännerna i skogen själva. Den store med den välutrustade kronan längst bak i bilden var vänlig nog att puffa på sin hjord mot mig och han tog lite senare hjälp från hjorten till vänster i bilden. Och jag bjöds på ett utsökt fototillfälle.
Det går undan nu. Från skön höst till bister vinter på en vecka. Så här kan detta te sig i min skog. En fördel nu är att exponeringstiderna rejält snabbas upp. Exif-data finns tillgänglig i alla mina senare bilder, kontrollera gärna själva. Undre bilden har skjutits i mångdubbelt sämre ljus. Hurra för vintern!
Kronhjortskalvarna lekte på fältet, spann verkligen loss där under ett par morgonminutrar. Råbocken tittar förvånad på. Vad ovanligt kan inte hända i hjortskogen?
Fångade i perfekt synkronisering i skånska vinterlandskapet innan snön kom. Två rågetter som just avslutat sitt middagsmål och i maklig takt seglade iväg nerför backen från kameran. Och så säger dom att Skåne är platt.
Tja, den titeln var väl nästan omöjlig att undvika. Så här vackert kan det bli när landets finaste nominatkronvilt poserar i skånsk höstmiljö ett tidigt klockslag. Se och njut!