Juvenil kärrsnäppa !

 

Rejäla närbilder på en av de vanligare av vadare, har jag förstått. Men det gör inget alls, tycker jag. När de istället visar rätt inställning till närbildsfotograferande. En ur ett gäng med landade snäppor.

Närmre och närmre och på sista rutan var enskilda vasstrån det enda som skiljde oss åt. Härligt ! Sen fick fågeln nog av mig och när den lyfte gjorde såklart alla andra det också.

Trångt om utrymmet !

 

Jag hann med några rutor innan dessa ruggande fasaner helt försvann bakom stubben i åkern.

Betydligt mer utmanande var denna diminutiva, juvenila gärdsmyg. Det gäller att vänta tills en liten, liten glugg bland grenar och ris uppenbarar sig. Får erkänna att några generande växtelement ändå har måst redigeras bort. 

Säsongen når sitt klimax

 

Tog en runda till Falsterbo, dagar efter birdshowen där. Vid denna tidpunkt samlas rovfåglarna i yttersta  sydvästra delen av landet och bland det första jag mötte var tornfalken ovan. Men det var innan invasionen av sparvhökar passerade förbi.

Flest juveniler, men en och annan vuxen fågel sensoriserades i kameran. Inte särskilt blyga någon av dem. Fullständigt ljudlöst passerade en fågel på bara någon meters avstånd och i ansiktshöjd. Min fru berättade att en annan surrade runt huvudet, en sparvhök jag aldrig såg för att jag istället fotograferade andra på långt avstånd... Ibland blir det nästan för bra. 

Svart dovhind !

 

Jag skrev 2021 på denna blogg om svart dovvilt och att de är sällsynta. Trots många skogsvistelser har jag inte välsignats av sådant fynd under hela tiden. Tills nu.

Vacker som tavlan stod den plötsligt bara där, fem långa år senare. Såklart denna gång en hind och inte ett handjur.

Här syns hon längst till vänster. Mot den mörka bakgrunden/skogen smälter djuret väl in.

Tripp, trapp trull ! Här var det mångfärgat så det förslår ! Det har berättats för mig att den mörka morfen beror på överskott av melanism medan den ljusa - "vita"- skulle bero på leucism. Vi får väl anta att kalven i bilden då är "normal". Fina djur är de som för sitt fina kött jagas (alltför) hårt.

Brushanar och en kustsnäppa !

Brushanarna kom in i perfekt fotograferingsvinkel. Sedda underifrån kanske det är fler än jag som undrar över de där benen : Så sköra de ser ut. Någon gång har jag sett enbenta exemplar men då är det väl att anta att rovdjur varit framme.

Här syns kustsnäpparen - har det sagts mig - bredvid den mindre brushanen. 

 

Mestadels till hälften dold bakom stenar tog den sig en slummer blanka förmiddagen. Det är fågeln till vänster i första bilden ovan jag avser. Ja, avstånden lite för stora, men får duga när man ser något ffg.

Hjort & Falk

Räknade till över etthundra kronhjortar ute på fältet. Där tycks de trivas alldeles förträffligt, omöjliga att fotografera som de är. Om nu just fotografer är vanligaste störningskällan. Istället springer man på dovhjort lite hur som happ, inga direkt flyktbenägna eller störda av mig.

Medan jag sålunda hoppades att någon kronhjort kunde bryta sig loss och närma sig fick jag istället en stunds underhållning av en av områdets talrika tornfalkar. Alltid något, som bekant.
 

Vingpositioner

 

Mitt på dagen är det närmat omöjligt att inte fågelns vingar skuggar någon del av resten. Som tur är kan man i efterbearbetningen något hjälpa upp situationen.

Med middagen hängande underst stegras svårigheterna dramatiskt.

Lärkfalkarna seglar inte så mycket som de två övre bilderna kan ge intryck av. Klippet i deras vingslag är imponerande och tuffast blir det när den tvärställer vingarna : Lika mycket fågelvinge som ryggfena på späckhuggaren !

Drillsnäppa !

Här kommer en - tror jag - drillsnäppa. Nu finns de i flera tiotal, strax är de försvunna igen.

Liten fågel med stort hjärta och viss attityd, tycker jag mig kunna avgöra.Och bra flygfototräning för oss som roas av sådant.