Från haft klart positivt födelseöverskott tycks nu balans ha infunnit sig. Man behöver helt enkelt spana något längre i tid och rum för att få korn på dessa fåglar. Som kanske är bland de vackraste bland rovisarna.
Ser bra ut även på disig dag...
Från haft klart positivt födelseöverskott tycks nu balans ha infunnit sig. Man behöver helt enkelt spana något längre i tid och rum för att få korn på dessa fåglar. Som kanske är bland de vackraste bland rovisarna.
Ser bra ut även på disig dag...
På denna plats samlas många av de skånska kungsörnsfotograferna. Fick hela fyra obsar men tyvärr inget riktigt bra fototillfälle. Ovanstående bild illustrerar i alla fall varför kraftkablar och andra högspänningsattiraljer kan bli livsfarliga för de magnifika fåglarna. Den här flög t o m närmare än vad det ser ut.
Resten av passet blev en orgie av lång-skotts-fotografi, undre bilden i alla fall från femhundra meter bort. Men som kungsörn bara är sällan förekommande här på bloggen kommer de med ändå.
Så mycket enklare det kan bli med kusinen havsörn. Här en exponent fångad över sjön hemma. Ibland är hemma bara bäst!
Fullt synlig stod jag där på vägen. Rovfågeln tycktes ha funnit något extra intressant i bushen där den cirklade framför kameran inte bara en gång utan tog flera varv på sig. Fantastisk vacker fågel tycker jag och hoppas jag gjorde den rättvisa.
Jag har inte sett vildsvin på flera säsonger, annat än på långt avstånd. Spåren efter dem går ju däremot ofta fram ända till vägkanten, så särskilt oroliga för oss människor är de inte. Här höll jag bytet av en duva under bevakning i hopp om att den skyldige - ormvråken - skulle komma tillbaka till sitt byte. Istället dök suggor med kultingar upp. I hög fart korsades vägen och detta skott blev det enda hyggliga.
När jag samma dag letade efter denna ovanstående fågel...
... fick jag också ett helt annat fototillfälle i form av minken i bäcken. Så nära att man undrar om den varit tam nån gång. Nåja, även de vildaste bland djur kan ju nån gång låta sig fotograferas innan de tar språnget...
Först putsar vi till fjädrarna...
...sen går vi på jakt.
Försiktigt, försiktigt. Gör man sig liten (läs mindre) ökar chansen till fångst. Dessutom får fotografen på plats därborta på plattformen kanske plats för hela fågeln i samma bild. Ovanstående foton är ju i princip obeskurna.
Ahhh..! Liten fångst, men god ändå. Men mättnad vill nog inte riktigt infinna sig. Den här fågeln behöver jaga ett bra tag till.
Här i alla fall en som backat ut ur skuggan. Hanen som fanns intill har försvunnit i lågdagrarna. Ett pris man får vara villig att betala. Eller stanna hemma.
Hallå ! Inga småfåglar på bloggen utan mig !! Här landar den så fint på trävirket.
Betydligt mer samarbetsvillig är gärdsmygen som t o m poserar därute i skogen.
Här behövs hjälp för fågel ID. Sångare, kanske löv- ? Orädd i alla fall och trevlig bekantskap.
Rödhaken, kanske den tuffaste av dem alla. Inga som helst problem att fotografera. Inte ens inramad av trävirket.
Ägretthäger flyger in...
... och vill illustrera det vi elever i skolan en gång fick lära oss om tyngdlagen kanske inte var helt sant : Se, jag kan visst stå på vattnet !
Kolla nu ! För varje nedåtriktad kraft måste lika stor uppåtriktad dito tillföras, inte sant ? Gäller visst för alla utom ägretter !