Efter bara några minuters jobb...

"- Nu har jag fångat dagens största fisk så kanske äntligen man kan få lite lugn och ro i boet för ett tag !"

 

"Se - med ett ben !"

Gjusen är verkligen stark i kropp och nypor. Fåglarna under dess flykt hyser som synes inga betänkligheter att flera kilo fisk ska drabba dem i huvudet.

"- Nu flyger jag hem. Kanske fotograferna därnere i gömslet fick några bilder." 

Vitt och svart

Fördelen med vita fåglar är att de är - vita. Exponeras efter högdagrar och låt skuggor sköta sig själva. Och det gör de för det mesta bra. 

Mörka fåglar gör sig kanske inte lika bra mot ljus fond. Mer tricksiga att exponera, tycker i alla fall jag själv. Biätaren kanske inte var det bästa exemplet men var säker på att sand i direkt sol kan bli knepigt.

Kanske jag bara ska invänta nästa mulna dag ?
 

Två långbenta

Det har inte gått så många år - kanske sex, sju  - sedan skärfläckan var en sensation inom mitt område. Garvade skådare hävdade att kustfåglar håller till vid kusterna. Inte simmar runt i små översvämningar,  som en person jag speciellt minns tyckte. Nu är styltlöparen i ungefär samma situation av ovanlighet.

Att få båda två på samma bild var nog otänkbart på den gamla onda tiden. Nu händer det utan större åthävor. 

Ber om ursäkt för kvalitén i dessa bilder. Långa avstånd över vatten var aldrig menat bli optimalt. Men man tar vad man får.

Grå fåglar, briljant insekt

Nä, jag tänker inte byta fotografiskt spår. Fåglar ännu det som gäller. Men här hemma finns förvisso en hel hop av grå, bevingade skapelser. Eller blekt gul eller likaledes i brunt.

Trots sin påfallande gråhet kom bilden på gråhägern ovan ändå ut rätt bra, tycker jag själv.

Ja, vad ska man säga...

 

En del är ju av den (helt felaktiga) uppfattningen att svensken - den på två ben - är lika tråkigt grå som exponenterna ovan. Kan gråhet smittas ? Skulle inte tro det. Men vi fotografer skulle absolut inte ha något emot större inflöde av exotiska fåglar som t ex biätare, som nu verkar ha satt i alla fall sydligaste delen av landet på sin karta.

Men se hit då !Vilken färgprakt ! På en insekt,  släkten som jag annars gärna tillskriver gråhet personifierade. Jag menar tänk mygg och knott, malar och andra nattflyn. Husflugor osv i all oändlighet. På den färggranna växten av släktet stånds - giftig gul i alla bemärkelser av ordet - har på bilden ovan den vackra sexfläckiga bastardsvärmaren placerat sig. Också insekten har sitt gift, har jag läst mig till. Iögonfallande som en pilgiftsgroda satt den lugnt kvar medan jag prövade mig fram med bländare och avstånd. Vilken fågel gör så på tre meters avstånd ?

Sjön tystnar

Redan börjar de lämna oss, gökarna. Jobbet gjort, för deras del. Äggen utplacerade, nu tar andra stackars småfåglar över ruvandet. Mina tankar går speciellt till de drabbade "föräldrarna". I allt övrigt tycker jag annars att fågeln utgör ett trevligt inslag, väldigt fotografiskt närvarande.

De gökar jag påträffat i år har dessutom varit underbart regelbundna i sina flygningar. När den satt sig och börjat sjunga på ett ställe kan nästa flight redan förutses och nödvändiga inställningar preciseras. Fågeln ovan dock undantagen : Mitt i flykten lockade den minimala grenen för en liten stunds andhämtning med dessa bilder som följd.