Fasaner (2)

Dessa är fasaner som föds upp på en gård i närheten. Sen får de gå fritt resten av tiden. Till dess de ska skjutas. Som jaktbyten. Jag har pratat med en jägare som tycker den formen av fågeljakt är spännande som går ut på att hunden stöter upp fasaner och hagelbössan måste snabbt lyftas, grovsiktas och avtryckas. Kanske lite grann av lerduveskytte. Vad jag själv tycker tror jag att ni läsare redan räknat ut. Slakt. Smakar det ordet ?

Men fram till den tidpunkten inbillar jag mig att just dessa individer lever ett gott liv. Kommer man tidig morgon om somrarna kan det faktiskt vara så fullt av dem på vägarna att man måste ta hänsyn till detta om man planerar en ankomsttid. Men bilen kör du genom om inte ett hav av så likt stora sjok med fåglar. Hanar och honor promenerar på vägen och finner väl ätbart där i dikesrenarna eller bara använder de öppna ytorna till social samvaro...

Men än råder vinter. Försiktiga mot människor som de ändå är kan de förstås inte veta att för de flesta av dem är den såväl den första som sista. För fotografen gäller oxå här gömsle och lång teleoptik. Jag har minst lika roligt - tycker jag - som jägaren. Önskar att fler kunde byta sida. Det gör nog fåglarna oxå.

Kronkalv

I vädret som råder är det ingen större vits med att försöka locka hjortdjur framför kameran. Vägarna är farligt hala och med snödrivor som bara väntar på en bil att fastna. Tillkommer vinden med de risker för oplanerad trädfällning den medför. Så det blir fåglar och de öppna ytorna som gäller för mig. Nu har vi i princip haft snöstorm av mindre graden 15 dar i sträck och man börjar hoppas att vinden nån gång ska lägga sig. Men så har vi ju arkivet.

Fotografiet på kronhjortskalven togs i höstas. Mamma undersöker åbrinken medan kalven väntar på vidare order. Jag och en tillfällig besökare har sedan länge upptäckts så flyktvägar undersöks. Till slut valde de att springa under det elstaket som syns i bilden. En högbent elegant, inte sant ? Med de extremiteterna är det måhända lätt föreställa sig hur flytande ansträngningslöst de springer.

Fasaner (1)

För lite med fasanfågel i denna blogg ? Lugn, det ska snart ändras på. Hade en bra träffning med dessa fågelvärldens eleganter förra veckan. Först ut en bild som mer döljer än visar.

Först kommer huvudet och efter en evighet tittar stjärten fram. De är stora! Nä, inga ensilagebalar, det är äkta skånsk snö som blåsts ihop till stora sjok. Försiktigt tittar hanen fram där den smyger på betlagerplatsen. Man gör så. Täcker de skördade betorna med halm för att skydda mot frysgrader. Mumma för en fågel med kraftiga ben och dito näbb. Ljuset denna dag var, fotografiskt betraktat, årets hittills bästa.

Varfågel !

Ett litet "fynd" i det tysta. Fågeln flög upp framför mig, satte sig i närmaste träd. Där satt den kvar. Så behändigt och föredömligt för alla andra bevingade. Jag talar om varfågel (för svartpannad törnskata ska väl inte alls finnas på våra breddgrader nu?). 

Som vanligt bland småfåglar väljer den att vila mot färgkoordinerad fond. Ganska långt fotograferingsavstånd, men kul att få pricka in en sån här redan bland årets första dagar.

Ormvråk (2)

Tillbaka till min dimmiga ormvråk - mitt - i - byn. Min glädje att komma så nära på det vildaste av vilt - som väl rovfåglar kanske kan sägas utgöra - är minst sagt påtaglig. Normalt försvinner de ju annars fortare än den där berömda löningen. Istället här som om ömsesidigt kontrakt ingåtts : Du sköter ditt så nöjer jag mig med mitt. Uppenbart hade ormvråken stora förväntningar på sitt valda jaktställe och ville inte på villkors vis mista platsen.

När den till sist vänder ryggen mot en och samtidigt oförtrutet fortsätter sitt spaningsarbete. Då känner man sig nästan accepterad. En lustig känsla för någonstans i hjärnvindlingarna ropar en liten röst att så kan ju inte alls vara fallet. Rovfåglar har knappast varit välkomna i människors vardag under tidigare epoker. I alla fall inte bland lantbrukarna som gång på gång tvingats se sina uppskattade fjäderfän decimeras. Men idag kunde vi båda lägga gammalt groll åt sidan och jag tror vi båda hade en god stund där under det stora trädet.

Räknas !

Fr o m idag och över helgen pågår SOF´s ( Sv ornitologers förbund ) årliga fågelinventering vid våra utskänkningsställen. Om fler deltar får forskarna bättre koll på hur det står till med svenska vinterfåglar. Halvmiljonen hushåll matar fåglar regelbundet, så delta gärna du oxå. Mer detaljer på SOF´s hemsida.

Pilfink räknar jag som 50 individer eller mer hemma hos mig, Och de släpper tyvärr inte fram så många fler tättingar. Vilket detta exemplar av samurajordning illustrerar.

Tillbakablick

Som omväxling ett par bilder från mysiga maj månad, förra året. Efter ett tags uppvaktning från många fler fotografer än jag själv, får en del fåglar vana av att s a s fotografiskt hanteras. Bilar stannar, rutor vevas ner, långa objektiv sticks ut och riktas mot dem. Gömsle är förstås obligatoriskt. Men för min del är jag klar över att djuren vet om närvaron men inte förknippar den med överhängande fara. Så en bit in på våren kan en del vadarfåglar fotograferas på bara några meters avstånd.

Fågeln med det ytterst passande namnet rödbena roade mig under en kvarts timmes tid utan att den brydde sig stort om min närvaro.

Man kan se att marken börjar torka ut. Snart drar fåglarna vidare.

Välkomna tillbaka 2014! Känns uppmuntrande att snart är vi där. Och med våren kommer ju mångfalden av arter tillbaka. Härligt !

Väderrapport !

Vissa personer, inte minst de med boplatsen långt norröver, tvivlar kanske på mitt snöläge. Denna vy är tagen på min tomt, mot söder. En del av fågelmatningen kan skönjas t.h. Parabolskivan sitter tre meter upp räknat från lägsta delen, var och en får dra sina egna slutsatser...
På tal om den, ja. Fågelmatningen. Det är ju vinden som drivit in snön mot huset från intilliggande åkermark. Och att det blåser i Skåne vet ju alla. Om inte, har jag ett par rätt nytagna bilder som visar vad mina fåglar går igenom för att smaka på fröblandningen.

Med klorna djupt begravna i grenen väntar talgoxen tåligt på sin tur vid automaten.

Hur den här pilfinken står ut vete katten. Med kraftig vind och snöglopen rätt i nyllet. Men de är väl härdade efter många vintrar. Tror bestämt jag sparar denna till sommarens värmeböljor. 

Vinterglada

Fåglarna har det inte lätt just nu. Finns inget att hämta på marken i mina trakter. F a inte i min trädgård där drivorna nu är nära 3 meter höga. Imorgon ska äntligen ovädret börja avta. Men tillbaka till fåglarna. Jag ger dubbel ranson och hoppas det ska hjälpa något. Dagens bild en helt annan fågel, fångad av min kamera innan snön lagt sig på allvar. Jag står i tornet vid sjön och får skjuta neråt.

Gladan hade pausat sitt födosökande, satt sig på en gren. Plötsligt är det dags för nya tag och den flyger rakt mot mig. I halvskummet och med konvertern monterad blir många bilder oskarpa. Men den här tycker jag kom ut hyggligt med såväl skärpa på huvudet som rörelseoskärpa på vingspetsar. Och nä, inget smuts på sensorn. Det är snöfall som råder :).

Den som gapar över mycket...

Oj, oj vilket oväder vi har. Nu tittar jag på snödrivor 1,5 m höga och det blir bara värre och värre. 3 mil bort på min arbetsplats finns inte en snöflinga. Märkligt. Men det var inte om det blogginlägget skulle avhandla. Utan jag fortsätter med mina fågelgap.

Om det var för min (relativt tysta) kameraslutares skull som fågeln vacklade till, eller för något annat vet jag inte. Fågeln tappade i alla fall sin mat och var i nästa ögonblick historia på min tomt för den dagen. Så kan det oxå gå.

Rovfågeln som sjöng

På tal om foton som inte kom ut som man tänkt sig. Medan jag fotograferade sparvhöken hade jag ingen hågkomst om att fågeln skrek/sjöng. Vinden förde väl bort en del av ljudet men på så nära avstånd kan ju inte allt dämpas. Ingen bra bild tekniskt eller kompositionellt, men lite kul att ha sparat ändå.

Förvånas varje gång jag ser det. Hur kan gapet bli så stort?
Till nästa år måste huset flyttas några meter åt norr så höken där den sitter på min kaprifol får plats på bild...

Falsk som vatten

Just nu gott om rovfågel, har fyllt på arkiven. Men det kommer senare. Medan snöstormen yr utanför mitt fönster passar jag på att visa en bild från sommaren som var.

Fel. Fel, igen. Fotografiet togs för bara några dagar sedan. Därav rubriken. Med  en sol som då och då glimmade till uppstod den här effekten. Mitt minne av dagen är annars det vanliga grå. Ibland luras man av glipan mellan det man erinrar sig och som det senare kommer ut i färdig bild. Och det är gott så. Överraskningar behöver vi väl alla.

Ormvråk (1)

Skrev ju om den snälle ormvråken för ett kort tag sen. Igår påträffades en likadan fågel - möjligtvis/troligtvis densamma - på nästan samma ställe. Fortfarande i den lilla byn. Dimma rådde. Jag hade först väntat 15 - 20 minuter med observationer av häger, glada och de allerstädes varande råkorna. Utan fått tillfälle att fotografera. Tröttnade, startade upp bilen, kom nästan upp på vägen när till vänster en massiv kropp upptäcktes på grenen, tidigare skymd av en buske. Ut med kameran. Då flög den. Inte bort utan ner på marken. Hann knappt omfokusera innan den flyttade igen. Denna gång till annan gren på träd än närmre. Det är om denna position detta och följande inlägg handlar.

Mörkret under detta träd i kombination med dimman skapade intressanta färgväxlingar och bakgrund. Nästan så fågeln radierar ut ljus mot omgivningen i st f tvärtom. Fotograferad på kanske 30 meters avstånd och 1/125s vet den den stora rovfågeln konsten att sitta blickstilla. Medan den slött registrerade min närvaro spanade den oxå efter ätbart.

Naturligt inramad

Minsann. Lite snö ligger kvar och lyser upp trots plusgraderna på termometern. Raskt iväg på nya äventyr ska den här fotografen. Men först vill jag visa en vacker gulsparv.

Fågeln praktiskt taget själv ordnade inramningen av sitt porträtt. Lite rörig fond lär man sig leva med när tättingar i skog står på den fotografiska agendan.

Skogsarbeten och brännviddsförlängning

Nu har kvällen kommit. Ute har det just börjat snöa. Kanske den ligger kvar tills imorgon bitti och i så fall kanske jag orkar dra ut en sväng i skogen. På tal om skogen, ja. Vinterns stormar har verkligen gått hårt åt trädbeståndet och skogsarbeten har i stort sett pågått sen oktober. Såg tre vithjortar idag som försökte kryssa mellan skogsmaskiner och manuell avverkning med motorsåg. Försiktigt trippar de fram, kikar bort längs vägar och andra öppningar. springer nästan hukande ett par steg innan det är dags att stanna upp och observera igen. Jag tror de är ganska stressade vid det här laget, "mina" djur.

Men tid att avsätta för fotografering har de förstås. Den här hinden stod blick stilla och kanske trodde att hon inte syntes. Men jag tror nog att även min person utgör stressfaktor i skogen. Därför har jag börjat pröva att sätta konvertern på teleoptiken. Det verkar fungera så där i mörkaste partierna, alldeles utmärkt i alla andra. Avsikten är förstås att kunna ta mina bilder på lite större avstånd än tidigare. 

Rödhakar, överallt rödhakar !

Något säger mig att här har varit för lite av rödhake på senare tid. En titt i arkivet bekräftar det antagandet. Så här kommer ett urval från i höstas och fram tills igår.

En fågel som väl smälter in i miljön den väljer som omgivning. Tar man bort den röda haklappen blir den nära nog osynlig !

Rundar av några hörn i arkivet...

Efter entitan är blåmesen en favorit hemma vid matningen. Motivmässigt gör den sig i nästan alla miljöer.

Ute i det fria svävar en fiskmås och två sångsvanar mot kameran. Positivt med denna vinter är bl a att aldrig tidigare har jag fått så många fåglar att äta av min egenkomponerade fröblandning. Det är kul att se. Även roligt att observera så många sångsvanar. På ett och samma stycke kan de i många tiotal, tillsammans med hundratals gäss, käka upp bondens fröblandning. Med den skillnaden att sistnämnde gärna jagar bort fåglarna med bössa och kanoner. Kanske fullt förståeligt.

Jättekråkan

Här en korp jag stötte på i våras. Stora som ormvråken satt de två i trädet när jag kom. Den ene flög iväg direkt. Lustigt nog blev ovanstående kvar på sin gren och lät mig göra "jobbet" i lugn och ro.

Kunde t o m närma mig lite till. Aldrig tidigare fotograferat en sån här stor "kråka". Livet är fullt av trevliga överraskningar. Oxå.

Snäll rovis ?

Här har just visats tuffa fågelhonor. Finns oxå plats för snälla rovfåglar ? Nåja. Som ser lite snälla ut, då. Och som dessutom var så snäll att den lät fotografen få sina närgångna bilder.

Inne i byn, 50 meter från kyrkan, satt ormvråken på en gren helt nära landsvägen jag sakta kom körande på. Backade, vevade ner rutan - och fågeln stannade kvar.
Sen blev det lite stressigt därinne i  bilen. Fotoutrustningen låg på passagerarsätet och var ännu inte kalibrerad för dagens ljus. Skamligt nonchalant, jag vet. Slå på strömbrytaren, lyfta upp de 4,5 kilona, ställa in relevanta parametrar, fokusera, flytta fokuspunkten så långt ner som möjligt för att motivet i alla fall nästan ska få plats på det korta skjutavståndet (17 meter). Fortfarande sitter snällisen där och blinkar åt mig. Känner mig som världens turgosse.
När jag senare betraktar den färdiga bilden, tycker jag nog att fågelns uttryck väl matchar dess beteende. Över det ansiktet vilar lugn och harmoni, förmodligen som efter en god middag vilket kanske var just fallet här. Vem vet ? Jag åkte därifrån med många bilder och en erfarenhet rikare.

Tuff brud i lyxförpackning...

...om någon annan kom ihåg den gamla slagdängan med Lill-Babs. Ser fågeln inte förnäm ut ? Vackert klädd osar det klass om domherredamen. Likt sångerskan.

Skygg var den inte heller. Kanske den trodde att det inte gick att fotografera genom snårskogen av växtdelar som skiljde oss åt. Det vore förståeligt, inte ens jag själv hade trott på denna möjlighet tills för ett par år sedan. Cool dam med maten i näbbgipan tufft hängande på sned. Då må det vara förlåtet att ljussättningen inte blev den bästa.

Bortflyende lågdagrar ?

Där låg ett skimmer över skogens dagar. För att nu travestera Esaias Tegnér. December 2013 går i min bok till historien som en av de mörkare och nu avser jag i dunkel mening. Dagar fanns när ljuset inte räckte till för fotografering av rörliga subjekt. Dagar då man hade önskat sig talanger som gestaltande bildkonstnär med ateljé. Tänk att kunna skapa bilder när som lusten pockade ! Istället gick jag utomhus och efter ha matat fåglar och hästar fann jag mig sparkande på stenar eller någon liknande kreativ sysselsättning.
Riktigt så illa var inte förhållandena när bilden ovan gjordes. Två små grupper med enbart manlig deltagarlista närmade sig varandra. På toppen av den lilla höjden hade de alla lyckats springa in i sökaren och jag knäppte bilden. Vad hände på andra sidan ? Följde aldrig efter men troligtvis stannade de upp vid skogsbrynet och började beta. Vad annars gör hjortar ?

Fint besök igår

Inläggets alla bilder är från fågelmatningen utanför vardagsrummet och tagna genom ett fönster där. Översta bilden visar ett exempel på tilltänkta offret. Pilfinken begrundar sin tid på jorden där varje flytande sekund kan bli dess sista. Attacken sker ljudlöst från ovan. Även om jag ännu inte sett den rullas upp med egna ögon. Hur skulle vi människor fungera med ett sådant svärd bildlikt talat hängande i tunn tråd ovanför oss ?

Hade tills igår flera gånger sett sparvhöken landa vid matningen. Eller bara kretsa runt. Småfåglarnas läten övergår från förnöjsamt kvittrande till långa, gälla varningsrop medan de tar skydd i buskagen. Alltid ett pålitligt tecken på annalkande fara. Men så fort kameran tas fram, eller jag bara sakta reser mig från stolen jag sitter på, är fågeln på redan på flykt. Otroligt skygg och med - just det - höksynen påkopplad. Denna gång lyckades fotograferingen pga sent kvällsljus ute och mörklagt rum inomhus. Höken hör kameraslutaren, tittar rakt på mig utan att detektera fara. Häftigt. Bilderna frihandtagnatagna med 300:at fullt öppnat, ISO 1600, ett stegs minuskompensering och ändå inte snabbare än på 1/30 s. Fick ett 40-tal bilder från fyra meters avstånd och tekniskt inga fulländade bilder ändå riktigt roliga att ha bevarade för minnet. Fotografierna är vidare helt obeskurna på höjden, så gissa om det blev tight att få med hela fågeln i sökaren ! Fågeln rör ständigt på huvudet och skärpan blev därefter. Men om dessa förhållanden krävs för att få bilder är det som bekant bara att gilla läget. Som golfspelaren där den ser sin boll ligga pluggad i värsta bunkern...

Kungen av sly

För några dar sedan var jag ute i skogen nere vid sjön. Mötte en pappa med sin lille kille och vi började prata om ditt och datt. Plötsligt hade han - pappan - inte längre någon att prata med. Jag hade dykit ner på marken och börjat fotografera trädrötter och annan bråte.

Han kunde inte se vad som pågick. Men utsvulten på bilder kunde jag. En ensam kungsfågel kämpar mot markslyet och tittar ut tillräckligt länge för att avsätta ett slags bild. Mörk som dagen redan var blev förhållanden på marknivå knappast de bästa, så pappan kanske inte kan klandras. Vi tog avsked. Jag lite upprymd, han förmodligen med en eller annan tanke om tokiga människor.

Präktig rovfågel

Senaste gången vi sågs var lite mer än ett år sedan . Som jag längtat efter dig. Spanat och hoppats på att du skulle vara där. Trodde nog att du fått sluta dina dagar i förtid. Men nu har du återvänt. Åtminstone för denna enda gång.

Ja, det måste nog vara samma individ. I alla fall uppträder den på samma sätt. Den tål en inbromsande bil. Den sitter kvar trots att samma bil inte hann stanna i den lilla luckan mellan höbalarna och tvingas reversera, veva ner rutan och sticka ut objektivet på nära håll. Den följer mina förehavanden men så länge allt sker med metodiskt lugn reagerar den inte på annat sätt. Och den sitter kvar när jag känner mig klar.

Den t o m satt kvar en timme senare på returen. Det regnade och pärlor hade bildats på ryggen. Oxå ett sorts fågelbad ! Välkommen tillbaka, hoppas vi ses igen.

Trafikalt

Idag börjar många jobba, andra åker hem efter avslutat nyårsfirande hos släkt och vänner. Ta det lugnt. Därinne i bilen. Följande är vad jag såg häromdagen.

Knappast E4:an, men jag tror ni alla förstår ändå. Det var jag själv genom min närvaro som skrämde upp djuret på vägen. Kalven följde snart efter. Att möta dessa båda vore ingen bra start  på nya året oavsett vad för slags fordon man färdas i.

Nyårsnatt

Skål ! Nya året har just påbörjats, smällare och raketer ljuder fortfarande över nejden. Vet inte om det finns något som heter Hägerns år, men i alla fall har dessa fåglar i inte så ringa omfattning präglat min fågelsäsong som varit. Fina som de är är det bara att hoppas på fortsättning. Bilderna togs i lördags. Mörker och regn som vanligt men jag hade gett mig - nu höll jag på att skriva ett fult ord här - gett mig tusan på att denna lediga morgon skulle bilder göras.

De var fyra stycken fåglar och som vanligt håller hägrarna gärna lite avstånd sinsemellan. Här sitter två på åbrinken, ån som nu mäktig flyter genom landskapet.

Här har en annan just lättat, flykten är långsam och spikrak. Lätt att autofokusera trots Fiskartorpets brokiga bakgrundselement.

Nä, riktigt så här mörkt var det inte, bilden ljuger. Jag hade valt helt fel inställningar och underexponerade motivet. Men tyckte samtidigt att resultatet kom ut rätt hyfsat. Älskar dessa fåglar, de är så fotograferingsbara. Även när fotografen inte riktigt hänger med i svängarna.