Så var det äventyret över, tänkte jag medan jag gåendes runt tomten sammanfattade stormens skador. Soptunnelocket hade ställt sig på ända och talgbollautomaten hittade jag i ligusterhäcken. Med all mat försvunnen. Stalldörren hade delvis knäckts. Men bättre väder råder nu, raskt iväg till fågelställena. Livet är härligt !
Körde genom det lilla samhället, ser en ormvråk sitta på en gren. Stannar bilen, vevar ner rutan, tar fram kameran. Hann nästan göra det, vill säga. Med ett rytande kastade sig stormen över mig, igen. Huh? Vår tomt är när jag tänkte efter helt skyddad från nordvindar. Här vid vägen fanns visst inget sådant skydd...Vevar ner rutan igen, tar ett stadigare tag om utrustningen men vråken står inte längre att finna. Plötsligt. En hagelby vräker in sin last i kupén. Stänger fönstret igen, vad gör jag nu ? Så landar helt oväntat en fågel på broräcket, vilken tur !
En skogsduva! Har jag aldrig tidigare lyckats få något vettigt skott på. Nu sitter den 15 meter bort och sekunder senare dess avbild på kamerasensorn. I mina skogar är dessa fåglar ofta de första som flyger upp, med varningsropen skallande dessutom. Så alla andra är på alerten istället för att bli avspända fotomodeller. Men hämnden är som bekant ljuv. Nu fick den så den teg...