Allt är inte guld som glimrar. Alla människor förtjänar inte kallas så.
Går längs ån, fortsätter förbi plattformen och är snart där vägen tar slut. Här möts även två fruktbara åar. Normalt ett bra ställe för fågel.
Tyvärr även tillhåll för vissa tvåbenta, tvivelaktiga figurer. De gör upp eld, stjäl trämöblerna kommunen ställt ut, lämnar alla sitt skräp som plastpåsar, engångsgrillar och vad inte kvar på platsen. Förmodligen tjuvfiskar de dessutom. Människor likt dessa dessa författaren Stephen King träffande kallat Det låga folket.
Jag vet att här på bloggen är det idel öppna dörrar jag slår in. Men nån gång måste känslor komma ut. När jag är framme på min promenad lyser två tjugolitersdunkar i ögonen. F-n så folk skräpar ner!
Lite senare. Fotograferar soporna. Vad i ##XX&&! Vem dumpade dessa dunkar?! Groteskt nog har ena skruvlocket tagits bort och eventuella innehållet tillåtits rinna ut. Jag blir heligt förbannad, senare skäms jag över de dårskaper några bland oss tillåter sig. Men innehållet kanske bara var vatten för släckning av öppna elden?
När vi ändå är inne på temat mänskliga tragedier. Taggtråd användes först av kofösare för provisoriska inhägnader under flytten mot amerikanska västern. Senare i krig av alla slag. När ska det gå upp för svenska djurhållare att tiden för taggtråd sen länge är passerad. Byt ut skiten! Samla dessutom gärna in gamla härvor ni lämnat kvar i naturen. Betrakta gärna bilder som på unge hjorten ovan. Ta sen ansvar för tidigare felaktiga beslut. Några skäms tydligen inte alls för att kalla sig för öppna landskapets försvarare när de istället snarare är de öppna sårens tillskyndare. Bilden från i förrgår.