fredag 29 maj 2015

Störst är bäst?



Som naturälskande människa får man se många roliga saker. Ibland dessutom roliga och totalt oväntade saker. TV-programmen vevar däremot oupphörligt scener där lejonet/tigern/vithajen mfl, mfl i kraft av sin överlägsna kroppsstyrka nedlägger bytet. Varje gång. Nån enstaka moteld anläggs från t ex mungon som dödar livsfarliga kobran. Men axiomet är annars : Störst vinner matchen.
På fågelsidan är verkligheten inte alltid så svartvit. Modiga tofsvipor motar bort betydligt större fåglar från reviret. T o m havsörnen får tåla ett eller annat tjuvnyp från omgivande kråkor vid sitt byte. Från tornet blev jag vittne till följande lilla händelse i den minimala vattensamlingen under mig :






I ena ringhörnan den lille utmanaren, i andra den dubbelt så store. Det låg spänning i luften. Jag anade mig till att slagsmål var för handen, riktade in telet. Utgången tycktes given.
Så hur gick det till? Sothönan närmade sig gräsanden, först mycket sakta. Centimeter för centimeter. Medan båda tittade på varandra. Som boxarna inför titelmatchen spände de upp sig framför varandra.
Sen började anden bli nervös, klapprar med näbben, simmar försiktigt framåt. Då attackerar sothönan. Som förprogrammerad torped, riktning rakt mot. Kolla blicken, De röda ögonen skjuter laserstrålar mot den större fågeln som i detta läge genast ger upp. Springer iväg för att undgå bli "sänkt" av den mindre. Helt oväntad utgång om ni frågat mig. Gräsanden landade sedan i viken ett par hundra meter bort, Förmodligen grubblade den själv över det inträffade. Slut på dramat och själv kom jag att fundera över naturens komplicerade spel.

1 kommentar:

  1. Det var en fräsig bild du ,visst kan man få fin underhållning i naturen ,det händer ju någonting varje gång man är ute ,trevlig helg ,Nette

    SvaraRadera