Tillbaka till kungsfiskaren som jag fick skjuta igenom en ridå av löv och kvistar. Ni kan vara säkra på att dessa grenar hållits bevakade sedan dess. Inget nytt napp, tyvärr.
Många uppfattar nog med rätta att inhemska fåglar klär sig en smula grått. Mot denna konformism kämpar kungsfiskaren med stor framgång, tycker jag. Färger, mönster sprutar av kaxig indiskretion.
I min bok går den oxå under benämningen Praktfågel och beskrivs där som " rätt skygg och rastlös". Stämmer på pricken med egna iakttagelser. Bara det att detta exemplar - hannen f.ö - verkar vara undantaget. Kanske den just ätit sig mätt på en fisk? Visste ni att näbben utgör mer än fjärdedelen av den lilla fågelns längd? En bra sak med deras habitat är att bakgrunden - åns rinnande vatten - utgör ständigt föränderlig fond. Svårt att tänka mig mer fotogeniskt djur.