fredag 30 maj 2014

Kan majestätet vrida huvudet lite till vänster?




Har haft ett par sköna dygn vid sjön Tåkern. Målet var att träffa på de största och de minsta, havsörn och skäggmes. Det gick inte så bra. Men en hel del annat smått och gott kommer snart att börja serveras.








Istället en riktig Skånepåg idag, så nära att hela den magnifika stjärten inte kom med, ser jag nu. Från en mysig kvällstur i hjortskogen, på väg hem. Fram hoppar fasanen och nästan pockar på att fotograferas. Dessa fåglar har säkert präglats av den fina slottsmiljö de fötts upp i, hållningen och den magnifika fjäderdräkten understryker vidare det majestätiska draget. Som lydig undersåte gick jag genast till verket och utförde villigt den konungsliga viljeinriktningen... Hoppas nu bara porträttet duger! Annars väntar väl fängelsehålan, djupt nere bland slottets mörka källarvindlingar. Klicka upp bilden och döm själva.

torsdag 29 maj 2014

Förankrad





Först provar den på att göra sig slick i aerodynamisk mening. På så vis blåser den inte bort i vindstötarna.






-Oj, då. En rapsbagge fastnade?






-Hörru, nu får du sticka. Annars drar jag. Som om det inte räckte med kinkande ungar i boet och 15 sekundmeter ostan!
Ja, ja. Gulärlans lott är hård. Som god naturvän packade jag ihop grejorna, konstaterade att fågeln blev kvar efter mig. Ny dag, nya mål. Styrde kosan mot vattenverket istället.

onsdag 28 maj 2014

På toppen





Storspoven ser mäkta stolt ut där den elegant poserar på catwalken cementröret. Eller den kanske låter Skånevindarna torka dräkten efter badet? Den här fågeln lyckas förmodligen få varje enahanda syssla att se kolossalt sofistikerad ut. Ängens eleganter.

tisdag 27 maj 2014

Oansenlig? Inte i mina ögon.






-Nä, bara fisktärnor. Så låter det ibland på frågan om något speciellt skådats bland befjädrade djur. Det är väl inte så att fågelentusiaster precis ser ner på arten, bara det att den är så vanlig. Och så väsnas den. Det har jag överseende med. Denna fågel har estetiska kvalitéer som de allra vackraste och få flyger så effektivt. Medan man väntar på den där fantastiska bilden på gjuse eller örn, är det ett trevligt tidsfördriv att fotografera tärnorna. Kan man få dessa hyggligt skarpt återgivna i flykt, ska nog inte övriga fåglar vålla bekymmer.







Experter på att fiska som de är, blir det napp nästan varje försök. Här en fisk mindre i sjön på väg att bli lunch.







En till på väg mot samma obarmhärtiga öde. Nu när skarvarna inte längre finns kvar/flyttat/förgiftats blir det fisk över. Förgiftats? Nja, bara en vag misstanke jag har. Tycker det är märkligt att det åtminstone femtiotalet kormoranter som i många år huserat i sjön på koncentrerad plats (ett och samma träd) senaste månaderna alla är borta. Men det är bara jag. Några döda fåglar har jag inte påträffat.

måndag 26 maj 2014

PM till fotografen (2)






Hanne av skedand vilar ut i sommarkvällens varma ljus. Hade hans fulla uppmärksamhet, kanske han ligger på ägg? Honan - den glada - badade med liv och lust strax utanför bildkanten. Hon hade sällskap av en rödbena. Bilden togs igår. Det sjuder av liv i naturen. Det är ett intryck jag måste ta med in i vintermörkret som kommer.

söndag 25 maj 2014

Artbestämning





Fågeln på rätt ställe. Om jag törs utgå ifrån att bilden nedan föreställer lövsångare. En hel del har jag lärt mig om de olika fågelarterna senaste åren. Men små, gröna sångfåglar lever i sin egna, ointagliga ID-bastion. I varje fall vad mig beträffar.
Även fågelskådare kan nån gång ta fel. Mötte en som med glansig blick utropade att han just nu ser skärfläckan i sin tubkikare. På ett fält mitt i Skåne. Coolt, tyckte jag. Dessa eleganter har jag bara sett på bild tidigare. Jag fick kika genom hans optik och tja, det kunde säkert vara rätt bestämning. Gick några femtiotal metrar närmre och fotograferade fågeln. Mötte sen en annan skådare som starkt betvivlade att en så utpräglad kustfågel kunde simma runt i en översvämning mitt i inlandet. Omöjligt, var hans uppfattning efter att jag i kameradisplayen visat mina - för all del inte särskilt bra foton -  tagna på flera hundra meters avstånd som de var. Nä, OK. Det lät ju rimligt och den förste skådaren hade väl helt enkelt tagit miste.
Hemma framkallade jag bilderna, förstorade upp några på min högupplösta skärm. Ingen tvekan. Visst var det en skärfläcka. Med rätt färger, beteende och den där uppåtböjda näbben. Bara som ett exempel på alla kan göra fel och intressanta saker kan hända varje gång man är ute.






Nå, här är den lilla, gröna sångfågeln. Jag kallar den för lövsångare för att den poserar i den miljön. Och den är väl den vanligaste av dessa fåglar så chansen att det blir rätt optimeras...
Kaxig attityd, eller hur?

fredag 23 maj 2014

Par i har(-e)




Ursäkta rubriksättningen, jag vet, Riktigt dåligt. Men det var det första som slog mig när bilden var gjord så...  Ett par verkar de i alla fall vara. Efter fotograferingsakten sprang de över ett hygge och som det var i min promenadriktning fick jag senare ytterligare foton på de sammanhållande tu.






Bilden är exempel på en fotograferingssituation jag ofta hamnar i. Man viker runt ett hörn, ett skymmande buskage - och där står djuret/djuren. Egentligen alldeles för nära. De få sekunder man har på sig innan motivet flyr ger inte så mycket utrymme till annat än att sikta och snabbskjuta. Hann i alla fall se den bakre haren röra sig mot den främre och visste jag hade en bild när deras kroppar överkorsar varandra. Ingen perfekt heraldik här, det vilda låter sig inte tämjas så lätt.

torsdag 22 maj 2014

Nytt




Testbilder med nya kameran. Jo, jag vet. Jag är räddningslöst förlorad. Men som jag skrev var det bara en tidsfråga innan någon del av all utrustning faller till marken. Precis så skedde, även om tillvägagångssättet inte var det väntade. Så numer håller jag stenkoll på var i bilen pinalerna finns innan bildörr öppnas...






Nya kameran gör minst lika bra jobb med konverter påsatt som den gamla. Tack till sånglärkan som villigt ställde upp som modell och försökskanin. Bilderna bara måttligt beskurna.

onsdag 21 maj 2014

Glad & vacker!




Skedandshonan lyckas alltid se glad ut. Bara det kvalificerar henne till denna blogg.







Inte mycket tid att lägga på författande; nu ska sommarbetet för våra hästar stängslas upp.
Ses imorgon!

tisdag 20 maj 2014

Blir det något resultat?




På tal om fågelungar. Storspoven på bild ligger definitivt på ägg. Placerade sig försiktigt över äggen, med skruvande bakdel la hon dem och sig tillrätta. Ganska nära vägen, bilderna togs från bil. Minnesgoda läsare erinrar sig kanske tofsvipans misslyckade häckning förra året. Detta bo är alldeles i närheten, förhoppningsvis blir resultatet bättre. Den där näbben kan kanske något mer avskräcka predatorerna än vipans lilla kran.







Samma fågel, 4 dar senare. Gräset växer fort nu...

måndag 19 maj 2014

(Tysta) skriet från vildmarken




Inga ungar tittar fram ännu. Med partnern ständigt på jakt efter mat kanske fågeln på bilden inte klagar över busiga ungar, utan istället (ljudlöst) signalerar sin aptit på grodor och annat gott. Magen kurrar, m a o. Eller. Boet ger fantastisk utsikt över den vackra omgivningen. Ändå måste väl de många veckornas ruvande över ägg ta ut sin rätt och ge lätt uttråkade föräldrar rätten att ogenerat gäspa stort. Kanske istället det är vad som sker. Något ljud hördes i alla fall inte. Dessa fåglar är stumma.








Bilden togs i förrgår som kändes som första riktiga sommardagen hos oss. Måtte de snart bli fler. 

söndag 18 maj 2014

Det stora Gröna



Fylld av tankar betraktar råbocken utsikten. Så fort det har gått. Övergången från kala vinterträd till fullt belövade. Till synes väl medveten om trafiken har den parkerat sig i vägrenen. Kanske den oxå något funderar över de där stolparna. Skulle inte all el ha grävts ner i marken vid det här laget? Men då skulle kanske den kraftiga sluttningen inte se lika brant ut? Nå, säkert njuter djuret av sceneriet. Det gör jag oxå varje gång jag kommer till platsen. Dessutom. Vi njuter båda av de sista bland insektsfria kvällar.







Av bilden framgår att vinterpälsen snart fällts ur för denna gång. Hela nack- och huvudpartiet signalerar om den sommar som står för dörren. Kan man knappt tro när man tittar ut genom vardagsrumsfönstret denna dag...

lördag 17 maj 2014

Ett ögonblick i det (nästan) fördolda




-Har inte tid med fotografering, nu, hörru! Kan du inte se att jag har nog med familjepusslet? Uppskattar verkligen den tid du lägger på oss fåglar, men nu vill jag vara ifred!
Så kan det nog översatt till vårt språk låta lite varstans nu. Men fotografen tänker inte släppa greppet, inte ens för en sekund.








Denna hans kamera är obeveklig. Motiv kan sökas upp långt därinne i grenverket, läggas i fokus och av går skottet. Den lille blåmesen fångas skarpt när den för ett ögonblick satt stilla i sitt eviga sökande efter föda till sig själv och sin familj. Min relation till fågelvärlden får jag klara upp vid annat, bättre tillfälle...

fredag 16 maj 2014

Efter jobbet






Det är eftermiddag. En lång dags hårt slit på ängarna håller på att ta ut sin rätt. Det är fördelen med att vara fri, vild och obunden till klocktid. Man gör vad man vill, när det passar. Så vad försiggår här? Fågeln - en storspov - spanar mot himlen. Då lägger den gärna huvudet på sned, som om den bara vill titta med ett öga. Jag har lagt märke till detta många gånger, kanske den har ett starkare öga och förvissar sig om att det är detta som kommer till tjänst. Jag är säker på den spanar efter rovfåglar. Nu är det dags för handling!







Två minuter senare... En stunds välförtjänt siesta i dagsljuset! Jag lägger märke till att den ställt sig på en jordhög. Från höjd smälter fjäderskrud bättre in mot bakgrund. Men i övrigt har den valt en vacker sängplats, omgiven med blommor som den är. Är avundsjuk, jag sliter oxå hårt på ängarna och kunde behöva ta mig en tupplur. Men tillträdesförbud råder för oss människor.

onsdag 14 maj 2014

Mysteriefågeln...




Högst upp i törnsnåret sitter den lilla fågeln. Busken är bara, ja, en buske. Men hem och rastplats för åtskilliga småfåglar som pilfink, sångfågel av varierande slag, törnskata. Intill en parkeringsplats där man med bilen kan fotografera från mindre än 5 meter skulle man vilja. Jag gissar att den lilla ensamma busken är så populär för att växten skyddar från marodörer som sparv- och duvhök. T o m dessa rovfåglar drar sig tydligen för att dyka in bland de sylvassa taggarna.







Hämplingen har jag äntligen börjat komma underfund med nu.  -Titta, där sitter ju en hämpling! Så kan det låta idag. Jag skäms för att jag vid tre på varandra följande tillfällen för några år sen bad experterna på FS att identifiera den underliga, lilla fågeln på bilderna jag skickat in. Hämpling. Hämpling. Hämpling. Hämpling varje gång. Förstår om de har undringar kring min inlärandekapacitet :) Ganska vacker skapelse med sitt roströda bröst, tycker jag.

tisdag 13 maj 2014

Skarp tätting



Nämnde i förbigående för några veckor sedan att jag skulle testa nyinköpt konverter. 300 mm/4,0 blev 420/5,6. För skärpans skull rekommenderar tillverkaren att blända ner ett halvt eller fler steg ytterligare. Sagt och gjort. Bilden togs på f/6,7, min standardinställning.









Inga större skärpeproblem här, vad jag kan se. Tvärtom. Fågeln fotograferades från 4-5 meters håll. Resultatet glädjer mig mycket. Dels för  - under förutsättning jag kommer ihåg att ta med denna utrustning - att jag kanske slipper "stympa" mina närporträtt, dels för att jag inbillar mig att jag här fått en oöm, rejält vädertätad utrustning för riktigt tuffa förhållanden. Sådana uppstår lätt där jag bor. Tänker på vind, regn, snöstorm och annat ruskväder. Nackdelar? Tja, det blir än mer grejor att ha med sig. Förr eller senare tappar jag något dyrbart mot marken. Den dagen, den sorgen.

måndag 12 maj 2014

Manipulerad?






Nä, det var inte kvällning. Inte heller tidig morgon. Utan eftermiddagsljus rådde, närmare bestämt är bilden gjord häromdagen kl 16:14. Den vita näbben blir lätt överexponerad på sothöna så jag underexponerade ett steg redan i kameran. Drog sen ner exponeringen ytterligare i efterbearbetningen och såg då tillfället att ytterligare justera neråt. Så detta är ingen sann presentation hur sothöna och omgivning såg ut vid aktuell tidpunkt - vilken kamera förmår göra det? - utan bilden är "manipulerad". Men näbben blev ju korrekt återgiven. Så bilden visar prov på att vår utrustning, hur bra vi än tycker den utvecklats, ännu inte förmår översätta naturens ljus till skala 1:1. Men jag gillar bilden ändå och det kunde var trevligt med andras åsikter här.

söndag 11 maj 2014

Nä, nu ger jag upp !




Den här bildmakaren har inte många rätt. Vi fåglar har rätt att bada och bli förevigade av en kompetent fotograf.







Döm själva! Inte ens huvudet fick han med. Jag går iväg till en bättre. Med mindre brännvidd påskruvad kanske ett anständigt porträtt kan bli resultatet. Uschhh!

lördag 10 maj 2014

Bildräddaren




Det är inte ffg. Inte heller för sista. Du har suttit i ditt torn eller var du nu valt för observationsställe. Inget händer och när du går därifrån är du inte mycket klokare då heller. Dina tankar kanske går till middagsbordet hemma; vad ska du ställa på bordet idag? Kanske gå ut på lokal istället. Eller...Vad var det!? Därborta vid trädroten? Synen skärps, hörseln växlas upp. Ett par steg framåt, kameran aktionsberedd. Vart tog den lille kanaljen vägen? Där, redan uppe vid grenklykan. Ekorren sitter till synes oberörd, solar sig i eftermiddagssolen.







Jag tar ner kameran, leendet på läpparna är svårt att sudda ut. Ännu en gång har den lille trädråttan räddat dagen för fotografen.

fredag 9 maj 2014

Hoppsan!!





Några kvarglömda bilder från tidig mars 2012. Kungsörn en vacker vårvinterdag, hur kan man glömma? Nå, nu är den skadan reparerad.










Den där blå himlen... Vill ha! Här regnar det, övriga tider råder gråväder. Tillbaka till kungsörnen erinrar jag mig nu en situation där en tidigare vinterstationär fågel blev bortmotad från sitt revir av flera havsörnar och sen inte längre syntes till. Det är nog den fågeln som är i bild. Jösses, tänk om man kunde tanka ner ett bättre minne på burk. Nytt 50 TB flashminne, tack.

torsdag 8 maj 2014

PM till fotografen




På tal om fokus. På nära håll måste skärpan placeras på millimetern rätt - såklart, helst även på längre avstånd - för skärpeplanet blir med min utrustning rakbladstunt på full öppning. Därför måste jag komma ihåg att blända ner ett steg eller två vid närbilder. Skulle ha gjorts vid denna bilds tagning, märker jag nu.






Hej! Jag heter ängspiplärka och gillar att hoppa runt i vägkanterna. Här samlas allt möjligt ätbart och annat intressant. Men det är lite farligt .De flesta kör med insidan av huvudet, men det kan gå riktigt illa för en liten som jag om jag inte i tid hinner flyga iväg. Försiktiga förare hjälper!
Tillbaka till skärpan. Nästan alla sensorns pixlar finns med, det är bra utgångsläge. Kameraoperatören tyckte tydligen att min skuldra var viktigast och jag räddar bilden åt honom genom att luta huvudet tillbaka mot kameran och på så sätt något återta plats i skärpeplanet. Full bländaröppning rådde. Jag vet för det kör han nästan alltid med. När jag nu bjöd till och poserade på fyra meters avstånd måste han komma ihåg - blända alltid ner vid närbild!! Aahhrrg!

onsdag 7 maj 2014

Exponerad !




Nu räcker ljuset till för det mesta. Kanske inte regniga dagar som idag när detta skrivs, men annars silas tillräckligt ljus ner mot marken även i de mörkaste skånska skogar. Såg något mörkt som rörde sig i skuggorna på stigen. Smyger framåt, går ner på knä.






Med kameran inställd på punktmätning och punktfokus behöves inte så många ändringar ens i fall som detta. Ut kommer en skapligt exponerad fågel och den ljusare bakgrunden har jag tonat ner rejält i efterbearbetning. Koltrasten ser snopen ut, hade kanske inte väntat sig detta...

tisdag 6 maj 2014

...you never walk alone...





Vi är väl några som håller på Liverpool i Premier League. Just nu verkar lager slarva bort titelchansen. Nå, rubriken anspelar både på sången klubben gjort till sin och läget ute i skogarna. Även om du inte ser djuren kan man lugnt räkna med motsatsen. Skogen har många spanande ögon.








Här kan man ju förledas tro att denna grupp dovvilt syns på kilometerns avstånd; men sanningen är att jag hittade dem genom en liten, liten lucka av lövverk, stammar och buskar. Lätt att gå förbi oupptäckta står de säkert 75 meter från mig. Och som bilden visar har de inga problem att varsebli fotografen.

måndag 5 maj 2014

Kvällens konferencier










- Du! Ja, just du. Du som ser ut att ha så tråkigt och alltid måste bära så mycket! Jag ska försöka få upp ditt humör en smula. Här i skogen är vi nästan alltid glada, har många vänner och behöver aldrig bära något. Förutom när vi bygger bo, såklart. Men det har redan klarats av. Får jag presentera : Gulsparvens solosång, den vackraste i världen, tycker all vi fåglar.






- Nå vad tycker du? Inget dåligt stycke, eller hur? Släng bort alla vardagsbekymmer och stäm in i sången du med. Och vad tycker du om scenen jag valt för mitt uppträdande? Snyggt bygge, inte sant? Det blir kvällskonsert kl 18.00. Välkommen då!

söndag 4 maj 2014

Kvällsvisit hos hare




Häromkvällen var jag på fotosafari i djungeln skogen. Det hann bli sent, jag var ensam hemma, vädret gick inte att klaga på. Så varför ta en skogspromenad? Därför att det var länge sedan och jag kände att det kan bli riktigt roligt.






Kameran på 1600 ISO, full bländaröppning och iväg bar det. Efter ha gått längs ett nyanlagt stycke viker jag av mot en gammal skogsväg. Får nedgående solen rakt i nyllet, smällar man får ta. Långt där framme sitter en hare mitt på vägen. Det knastrar av krosstenen under mina skosulor, att smyga här är inte att tänka på. Efter femtiotalet steg är jag frestad att sätta ner stativet, men fortsätter 10 steg till. Haren sitter lugnt kvar.







Den lystrar efter något, troligtvis en harkompis. Vänder sig om, klipper med öronen. Så länge jag står kvar där jag står utgör jag inget hot, tycks djuret resonera. Till slut skuttar den ändå in i skogen och jag kan fortsätta promenaden.

lördag 3 maj 2014

Kakafoni i kubik




Nere vid sjön råder ett himla liv. Värst är - förstås - gässen. De ensamma kan bringa en ur balans med sitt läte. Hest kacklande i 100 decibel, minst. Less is more heter det ju, men på det örat lyssnade inte Vår Skapare när han sysselsatte sig med gåsen. Sen har vi kolonin med skrattmåsar. Knappast heller fisktärnorna är särskilt melodiska. Men rätt bildmässiga. Och de är inte ett dugg skygga för kameramannen.







Den här skicklige flygaren ryttlade tyst ovan vasskanten på bara 15 meters avstånd. Och det var på en av veckans många härligt soliga dagar. Bästa tiden är nu.

fredag 2 maj 2014

Ett ögonblick vid ängarna




Fortsätter på tema mås... OK, kanske inte riktigt då. Men nog finns fiskmås på bilden nedan? Istället en storspov som majestätiskt blickar ut över ängarna. Med fast blick och den där fantastiska kranen, så användbar att putsa sig själv och plocka upp mat med.






Det var bloggvännen Fjällripan som satte mig på spåret. Visst hade jag hört dessa fåglar ljuda tidigare. Men efter hennes kommentar lyssnar jag ordentligt. Och kan nu urskilja storspovens läte bland hundratalet andra fåglars. Så vackert, så melodiskt. Jag har det på skiva och får erkänna att raskt är jag på väg att nörda ner mig i fågelträsket. Storspoven är helt klart en av de ansvariga för detta :). 

torsdag 1 maj 2014

Mås vulgaris





Fiskmås är i mina hemtrakter vanligt förekommande, på andra orter säkert än mer frekvent. Däremot fotograferar jag den sällan. Dags att ge fiskmåsen en chans.







Tyckte jag fick till lite djup i detta tunna stycke verklighet där säkert mer än 100 individer omgav motivet. Bilden togs för ett par veckor sedan, jorden är redan övertäckt med grödor.