Vi smyger båda två. Jag dold i gömslet, han försiktigt gående. In i den farliga zonen som är mitt målområde. Medan han låter sitt känsliga luktorgan och fantastiska hörsel scanna av scenen, håller jag andan så länge jag kan. Fingret pressar mot avtrycket - skjuta nu eller vänta tills den kommer närmre?
Till slut går det inte längre. Hellre lite för tidigt taget foto än inget alls. Klonk, klonk, klonk. Ungefär så låter det i den annars så stilla morgonen. Ett öga tittar för ett ögonblick fram. Bilden! Nu en hel serie. Och djuret skrämdes inte bort. Riktigt våt i päls är han. Kanske han vadade över ån, kanske det bara är från gräsets dagg då han vilade.
Oj, den här bilden är helt i min smak...både skarp och suddig på samma gång...och dessutom är den rolig!
SvaraRaderaSkulle gärna se fler från den serien...undrar hur hjorten uppfattade situationen!?
Wow! helt underbar bild på hjorten. en riktigt 10-poängare.
SvaraRaderaHa det gott,
Erik