söndag 17 augusti 2014

Knappast urskog




Området jag ibland fotograferar hjort i är världens vackraste industriområde.  Grusvägar har anlagts, stigar trampats upp, sidoytor sköts om som i värsta trädgården. Och sen finns ju såklart stora arealer riktig skog. De där riktigt vassa bilderna vill jag nog helst hänföra från de tuktade områdena. På bilden en grupp hanar av dovvilt jag stötte på igår. De befinner sig på - och betar omkring - just en sådan väg som som i mitt tycke öppnar upp landskapet på sagolikt sätt. Pratar man med arbetare som håller igång produktionen av färskvatten om deras arbetsplats, får man oftast höra en lyriskt beskrivning av arbetsmiljön.





Svänger jag kameran bara något åt sidan, ser det kanske istället ut så här. Jag tror raddan av betongklumpar är pumphus. Medan det paradisiska nog försvinner ur landskapsbilden, betyder konstruktionerna absolut inget alls för djuren. De tar inte mer notis än hade de istället varit stora stenar. Denna kombination av fabricerat och vilt lockar mig, för den utgör på sitt sätt bevis på samexistens mänskligt och vilt.





Lite har nog djuren trots allt fått släppa på sin vildhet. De har tvingats på människor & maskiner, men i gengäld givits alla andra förutsättningar för ett gott liv. Ja, förutom jakten, då. 

1 kommentar:

  1. Sådana fina modeller du har...ja det har vi ju skrivit om innan. Jo, älgen finns ju här men de är mycket färre nu. Innan har jag ju kunnat se många varje kväll men nu....tyvärr vill ju markägare ha bort dem......jag vill dra ner jakten även att jag jagar.
    Det är fina djur som måste få vara kvar

    SvaraRadera